Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Csaba Perlenberg

Chefsideolog Nylander stakar ut framtiden för L

Christer Nylander (L).Foto: NILS PETTER NILSSON/TT
Csaba Bene Perlenberg, fristående kolumnist på Kvällspostens ledarsida.Foto: NORA LOREK
Foto: HENRIK MONTGOMERY/TT / TT NYHETSBYRÅN

Christer Nylander har en tydlig idé om vad Liberalerna ska vara för slags parti. Det är ett stort misstag om folkpartisterna inte lyssnar på honom. 

Detta är en opinionstext av Csaba Bene Perlenberg, fristående medarbetare på ledarsidan. KvP:s politiska hållning är liberal.

Att vara folkpartist är att skriva långa texter. Ofta. De senaste åren har Christer Nylander, riksdagsledamot från Kristianstad, blivit något av Liberalernas själsliga uttolkare av partiets återkommande liberala våndor och realpolitiska vägval. 

Nylanders återkommande resonerande och eftertänksamma texter, på bland annat Facebook men även i partiorganet Nu! har varit som en lägereld för folkpartisterna som aldrig riktigt lyckats bli bekväma i partiskruden Liberalerna. 

Även de som inte hållit med honom i bland annat SD-frågan, som för Nylander varit och fortsätter vara en moralhygienisk fråga, har respekterat hans välformulerade ansats att propagera för sitt perspektiv utan att angripa de som inte delar hans ställningstagande.

I dag irrar Liberalerna omkring i någon form av konstant chocktillstånd av att faktiskt lyckats driva den rödgröna regeringen framför sig med liberala samhällsreformer men utan någon som helst belöning  från väljarkåren. Därför är det, kanske mer än någonsin, värt att notera Christer Nylanders senaste försök att ge sitt parti, och väljarna, en riktning ur sin självförvållade ökenvandring. Under rubriken ”Liberalismen som motkraft” begår Nylander i senaste numret av idétidskriften Liberal Debatt en slags programförklaring, innehållande en rejäl dos självkritk.

För att sammanfatta: ”Det är som om vi befinner oss i en nedåtgående spiral som leder till ett klimat som missgynnar liberala reformer.

Men Nylander lyckas peka på en väg till utveckling, nytag och öppning för ett nytt politiskt uppdrag. Efter att ha konstaterat att det i otrygga och polariserade tider är allt fler som söker trygghet i olika grupper och påstådda kollektiv, påminner Nylander om att en självvald gemenskap inte är att förakta: ”Men kanske har liberaler ibland varit så fokuserade på individens frihet och rätt att lämna kollektivet att vi glömt att människan är en social varelse som också behöver gemenskaper. Liberaler måste bli bättre på att prata om nya, öppna och varma gemenskaper som kan ersätta de hämmande eller förtryckande gemenskaper man lämnar.

Nylander slår också ett slag för det som finns bortom kvartalpolitikens kortsiktighet: 

Ett sätt är att sätta segel och hoppas kunna fånga vinden. Men för partier som vill bidra till långsiktig liberal utveckling är det en strategi som riskerar att förstärka den rörelse som leder bort från friheten. Att i stället vara en motkraft är sannolikt jobbigare på kort sikt, men mer framgångsrikt på lång sikt.

Den ideologiska självkritiken är både nödvändig och välkommen:

En annan kritik som jag tycker att man med fog kan rikta mot liberalismen är att den blivit för ekonomistisk och materialistisk. Den ekonomiska friheten och den frihet materiella framsteg kan skapa är viktig. Men den är ett medel, eller möjligen ett delmål, inte slutmålet. Människans liv och därmed hennes frihet är så mycket större.

I en tid när många, inte ens de flesta liberaler, verkar veta vad Liberalerna vill eller vågar är det kanske lämpligt att lyssna på kanske den enda folkpartisten som inte tvekar om att framtiden är en uppgift för Liberalerna.

 

Csaba Bene Perlenberg är fristående kolumnist på Kvällspostens ledarsida.