Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Csaba Perlenberg

Avskaffa kommunala särregler för papperslösa

Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S). Foto: MARCUS ERICSSON/TT

Ska Malmö styras av informella eller formella beslutskulturer?

Detta är en opinionstext av Csaba Bene Perlenberg, fristående medarbetare på ledarsidan. KvP:s politiska hållning är liberal.

Gränspolisen har via socialtjänsten i Malmö begärt ut adressuppgifter till barnfamiljer utan uppehållstillstånd och med avvisningsbeslut i syfte att genomföra utvisningar. Om detta har en intensiv debatt rasat den senaste veckan - inte minst då en barnfamilj redan tvingats lämna landet. Däremot har det pratats mindre om att utvisningen enligt P4 Malmöhus skedde till Bosnien-Hercegovina, ett land som det generellt saknas skyddsskäl för, och att familjen haft möjlighet till överklagan. Deras självklara asylrätt har utan tvekan bejakats.

 

Till saken hör att det rödgröna Malmö, till skillnad från många andra städer i Sverige, ger sociala rättigheter och ekonomiskt stöd till människor som håller sig undan utvisning eller som inte överhuvudtaget har ansökt om asyl men ändå uppehåller sig illegalt i landet. Det gör inte människorna i fråga illegala, men det gör deras vistelse i Sverige illegal.

 

För tydlighetens skull ska det nämnas att socialtjänsten i Malmö själva inte anger så kallade "papperslösa" (en felaktig term eftersom individer med avvisningsbeslut har papper på att de måste lämna landet) till gränspolisen. Inte heller har socialtjänsten rätt att meddela utvisningshotade personer att polisen efterfrågat och fått ut deras adresser. Personer har dock rätt att få reda på att adresserna lämnats ut om de själva frågar socialtjänsten om adresserna har begärts ut och sekretessen har åsidosatts.

 

Att frågan är känslig är förståeligt. I en belysande läsartext i Sydsvenskan skriver en socialsekreterare anställd av Malmö Stad följande: "Juridiskt innehåller begäran egentligen inga konstigheter. Polisens frågeställning till socialtjänsten bryter sekretessen enligt lagstiftningen och uppgifterna ska därmed lämnas ut. Ur mitt perspektiv som socialarbetare håller det dock inte att enbart hänvisa till lagar och regler. Vi måste se ett större perspektiv" (1/12). 

 

Vilka rättsliga grunder ett sådant "större perspektiv" vilar på är dock oklart - men ger eko av en politisk inriktning i Malmö som inte är oproblematisk. En lokal myndighetskultur som undergräver förtroendet för rättsstatens rätt till och förmåga att verkställa beslut ökar risken för ett sluttande plan: Vilka regler ska undermineras eller förbises härnäst? Ska Malmös styras av informella eller formella beslutskulturer? Vilka lagar och regler är det okej att inte följa "så noga", så länge det ses "ur ett större perspektiv"? Och vilka "större perspektiv" är det som ska gälla? Den individuella tjänstemannens? Den specifika avdelningen eller förvaltningen, vars "större perspektiv" kanske är väsenskilt från en annan stadsdels? Och vad om dessa lokala tolkningar skulle börja tillämpas för endast vissa kön eller folkgrupper? Ett sluttande plan blir inte mindre halt eller brant bara för att man maniskt upprepar ett mantra om goda avsikter hela vägen ner mot avgrunden.

 

Inte blir situationen bättre av att auktoritetsröster skapar tvivel om vilka lagar och regler som gäller. Medan forskaren och mänskliga rättigheter-experten Anna Lundberg vid Malmö Högskola hävdar att "Här finns utrymme för tolkningar som alltid vid rättstillämpning. Såvitt jag vet har inte frågan prövats i någon högre instans" (SDS 1/12) säger Malmös stadsjurist Maria Engleson det direkt motsatta: "Hade socialtjänsten i Malmö kunnat agera annorlunda? Svaret är entydigt nej" ( SDS6/12).

 

Vidare skriver hon på Sydis Aktuella Frågor att: "Principen om barnets bästa kan inte användas för att strunta i lagen eller för att bryta mot den."

 

Och medan gränspoliser sköter sin myndighetsuppgift, forskare menar att det finns utrymme för den typ av individuella och grå tolkningar som socialsekreteraren hänvisar till och en stadsjurist sätter ner foten, är det barnen som hamnar i kläm. Det är en olycklig situation som de rödgröna i Malmö bär ansvaret för. Deras lokalpolitiska, kommunala särregler har skapat incitament för människor att stanna i landet och hålla sig gömda trots att de enligt myndigheter och domstolar inte har rätt till det.

 

Att erbjuda vård, barnomsorg och skola samt försörjningsstöd till familjer med barn som antingen fått avvisningsbeslut eller vars föräldrar inte ens ansökt om asyl har medverkat till att skapa helt omöjliga situationer för utsatta människor. De dubbla budskapen leder till ett otryggt skuggsamhälle. Att ge hopp till människor som blivit avvisade, att idka kommunpolitiskt lagtrots är direkt grymt, inhumant och omänskligt.

 

Att Socialstyrelsen lämnat walk-over och låter kommuner själva bestämma vilka stödformer de erbjuder människor som trotsar beslut och domslut har skapat en orimlig, rättslös ordning. Vi kan inte ha olika politiska församlingar på olika nivåer som stiftar lagar och skapar regler som syftar till att motverka varandra. 

 

I förlängningen riskerar barn via sina föräldrars försorg att uppehålla sig illegalt och växa upp till unga vuxna helt utanför det svenska välfärdssystemet. Ponera följande situation: Om gråzonen tillåts fortsätta kommer vi om några år ha unga människor som spenderat 10-15 år, hela sina formativa år, i ett land de inte har rätt att vistas i, ständigt på undantag - som sedan riskerar utvisning till ett land de inte har någon reell koppling till överhuvudtaget. Det är avsevärt mer grymt än att verkställa utvisningsbeslut så snabbt som möjligt efter sista instans har meddelat beslut.

 

Menar regeringen allvar med att öka antalet utvisningar torde justitieministern Morgan Johansson (S) föreslå lagstiftning som omöjliggör kommunala särregler som går stick i stäv mot myndighets- och domstolsbeslut. Människor borde inte lockas att stanna kvar i städer som Malmö bara för att där finns politiker som ogillar den lagstiftning som råder. 

 

Det finns inga illegala människor - men det borde finnas illegala kommunala särregler.