Csaba Perlenberg
Har Staffanstorp ett stort eller litet problem med islamistisk radikalisering och våldsbejakande före detta eller framtida terrorister?
Frågan är aktuell efter att ännu ett politiskt initiativ tagits i den skånska kommunen som syftar till att vägra kommunal service till individer som misstänkts eller dömts för samröre med terrorsekten Islamiska staten (IS) - denna gång från kommunens utbildningsnämnd.
Den senaste skärpningen är att IS-återvändare till Staffanstorps kommun inte ska få gå på gymnasiet eller få någon typ av bidrag från skolverksamheten i Staffanstorp. Nu bekämpar Moderaterna i Staffanstorp den mordiska terrorsekten med att dra in busskorten för IS-återvändare.
Tidigare i våras slog kommunen fast att återvändande IS-terrorister eller individer som på något vis kunde kopplas till terrorverksamhet inte skulle få tillgång till bidrag eller stöd från Staffanstorp.
Att det demokratiska samhället markerar mot terrorism är både rätt och riktigt.
Att Moderaterna engagerat sig i terrorfrågan på lokal nivå kan endast betyda att det finns en praktisk anledning för, och ett direkt behov, av regelförändringar.
Eller?
Av den anledningen mailade jag kommunens högsta tjänsteman, kommundirektören Per Almström. Jag ville ha svar på tre enkla frågor:
Hur många IS-återvändare har Staffanstorp identifierat?
Hur många IS-resenärer från Staffanstorp finns det som kommunen känner till eller har misstankar om har åkt till stridigheter?
Har kommunen identifierat ett problem med islamistisk radikalisering?
Svaren på dessa frågor är inte utan allmänintresse. Givet den stora profilering som Moderaterna i Staffanstorp lagt på att visa sig handlingskraftiga mot IS-terrorister, är det av stor betydelse för allmänheten att kunna avgöra om initiativen är berättigade och proportionella.
Eller, herren förbjude, populistiskt trams.
Men huruvida Staffanstorpsborna har anledning att känna sig oroliga för IS-terrorister förblir oklart. Staffanstorps kommunchef vill inte svara på de direkta frågorna från Kvällspostens ledarsida.
I ett första mejlsvar konstateras det att: ”Det är information vi i dagsläget väljer att inte gå ut med. Vi har god överblick över hur situationen ser ut i kommunen och samarbetar väl med polisen i dessa frågor.”
I ett andra mejl, som svar på om det i alla fall inte går att svara på om islamistisk radikalisering är ett problem i Staffanstorp, blir svaret: ”Vi arbetar aktivt med den frågan både utifrån ett förebyggande förhållningssätt och med en beredskap att kunna agera vid behov.”
Staffanstorpsborna har alltså att värdera de uteblivna svaren utifrån sitt eget snille och sin egen smak.
Om kommunala resurser ska användas till att hantera politiska förslag av restriktiv karaktär som kräver behandling av tjänstemän, är det av stor vikt att allmänheten kan sätta sådana insatser i relation till problemets omfattning.
Hemlighetsmakeriet väcker tyvärr onödig rädsla för att problemet med radikalisering i Staffanstorp är av epidemisk art. Om så är fallet handlar det om en fråga om inte bara Staffanstorpsbornas trygghet, utan om rikets säkerhet.
Frågan kvarstår: är Staffanstorp ett IS-fäste? Om så är fallet, varför drog inte Moderaterna in busskorten tidigare för att förhindra att IS-resenärer åkte för att sprida skräck och terror i exempelvis Syrien?
Csaba Bene Perlenberg är fristående kolumnist på Kvällspostens ledarsida