Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Csaba Perlenberg

Alliansen måste städa upp efter Fritzon

Henrik Fritzon (S), avgående regionstyrelseordförande i Region Skåne. Foto: FRITZ SCHIBLI/KVP
Csaba Bene Perlenberg, fristående kolumnist på Kvällspostens ledarsida. Foto: NORA LOREK

Region Skåne är på väg att få en skuggkammare av yrkespolitiker med tillhörande hov som får mer inflytande än regionfullmäktige.

Detta är en opinionstext av Csaba Bene Perlenberg, fristående medarbetare på ledarsidan. KvP:s politiska hållning är oberoende liberal.

På måndag sammanträder det nya regionfullmäktige för Region Skåne i regionhuset i Kristianstad. Av allt att döma blir det alliansen som tar över makten efter det forna rödgröna styret. Henrik Fritzon (S) kommer troligtvis att få överlämna ordförandeklubban till Carl Johan Sonesson (M). 

 

Övergången från ett rödgrönt minoritetsstyre till ett borgerligt minoritetsstyre är dock inte den viktigaste förändringen. Den återstår fortfarande: Efter sig lämnar S och MP en regional ekonomi i spillror. Övergången från röda till svarta siffror blir alliansens största utmaning.

 

I den delårsrapport som ska behandlas under måndagen framstår det närmast som en lättnad för Fritzon att släppa styret. Alliansen får sannerligen inget gratis. 

 

I stället för ett budgeterat överskott på 395 miljoner kronor pekar prognosen för helåret på ett underskott på 162 miljoner kronor. Det prognostiserade balanskravsresultatet för 2018 uppvisar också negativa siffror: Minus 795 miljoner. Enligt reglerna ska ett negativt resultat återställas under de kommande tre åren. Om prognosen infrias har alliansen att hantera ett ackumulerat underskott från föregående år på cirka 1,8 miljarder innan 2021. Därtill ska det betonas att det finns stor anledning att vara orolig för de kommande årens ökande pensionskostnader.

 

Alliansen kommer till ett avdukat bord där S och MP redan ätit sig mätta på andras bekostnad – men Moderaterna, Liberalerna, Centerpartiet, Kristdemokraterna och ytterst skåningarna får ta notan. På kredit.

 

Regionens största ansvarsområde, hälso- och sjukvårdssektorn, uppvisar efter 2018 års åtta första månader ett minusresultat på 160 miljoner kronor, 586 miljoner kronor sämre än den periodiserade budgeten. Enligt delårsrapporten och de inlämnade årsprognoserna kan den skånska sjukvården räknas gå back med 1,1 miljarder kronor på nyårsafton.

 

En inte oansenlig del av de ökande kostnaderna är den inhyrda personalen. Hela 8 procent har den ökat med, till 231 miljoner kronor varav 204 miljoner till bemanningsföretag. Främst handlar det om inhyrning av sjuksköterskor, medan inhyrning av läkare har minskat. Rent konkret har regionen till och med sjutton färre fast anställda sjuksköterskor i år än under 2017. Det betyder att Region Skåne får betala mer för att hyra in extern personal eftersom den rödgröna styrningen av vården har varit så undermålig att den inte lyckats behålla eller locka till sig fasta medarbetare. Dåligt ledarskap är kostnadsdrivande.

 

Tyvärr ser förutsättningarna för ett handlingskraftigt ledarskap av regionen inte särdeles bra ut. Den skånska alliansen erkände själva på Kvällsposten Debatt under söndagen att utgångsläget hade kunnat vara bättre: "Minoritetsläget sätter gränser för vad som kan åstadkommas, men vår föresats är en öppen, nära och professionell ledning av Region Skåne." Det låter knappast som ett: "Jippi, vi vann valet!".

 

Lägg därtill en ohemul fördelning av köttgrytan med hela 18 regionråd och 35,5 politiska sekreterare, och Region Skåne är på god väg att få en skuggkammare av yrkespolitiker med tillhörande hov som i praktiken blir mäktigare än den folkvalda regionförsamlingens 149 ledamöter och fritidspolitiker.

 

Denna demokratiska dubbeltydighet är i grunden ett större problem än regionens underskott.

 

Csaba Bene Perlenberg är fristående kolumnist på Kvällspostens ledarsida.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!