Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Csaba Perlenberg

Ett svek mot polisen är svek mot samhället

Poliser måste kunna lita på att de får uppbackning av sina egna. Annars är vi alla förlorade.

Detta är en opinionstext av Csaba Bene Perlenberg, fristående medarbetare på ledarsidan. KvP:s politiska hållning är oberoende liberal.

Koppargården, Landskrona. 14 maj 2014. En polis är omringad av en aggressiv folkhop på 50-70 personer, varav två hårt kriminellt belastade personer. Folkhopen skriker. Det riktas dödshot. Någon spottar på polisen, som drar sitt tjänstevapen, gör mantelrörelse och sätter en kula i omlopp. Han begär förstärkning upprepade gånger.

En stund tidigare har polisen, under en jakt på en mc, blivit utsatta för ett prejningsförsök av en mötande bil. Bilföraren flyr in i bostadsområdet. Medan polisbilen kör in på en tvärgata förföljer en polis till fots.

Det är upprinnelsen till ett fullständigt haveri av polisens och åklagarväsendets trovärdighet. Om detta berättar Eva Hertzman förtjänstfullt i ett skakande featurereportage i Landskrona Posten (3/10).

Det kommer dock inte någon förstärkning, trots att polisen två gånger ropar "våldsamt upplopp" över kommunikationssystemet. Den ensamma polisen hamnar i totalt underläge mot folkhopen. Någonting har gått fel och meddelandena uppfattas inte och registreras inte heller i systemet.

Kommunikationen mellan yttre befäl och poliserna i Landskrona vittnar inte om att de uppfattat att polisen varit utsatt för hot.

En annan polispatrull i Landskrona intar väntande position i östra utkanten av stadsdelen. Till sist lyckas den omringade polisen lugna ner den uppretade folkmassan och tar sig därifrån helskinnad.

Teknik fallerar. Sådant händer tyvärr. Då är det viktigt att det dras lärdomar och undersöks om det behöver införas nya rutiner. Men efterspelet blir närmast kafkaeskt.

Gjordes en genomlysning av händelserna med ropen på hjälp som försvann? Nej. Två misstänka män, då 28 och 30, brottsbelastade och kända hos polisen anmäldes för hot och förgripelse mot tjänsteman.

Inleddes en förundersökning? Nej. "Ord kommer ändå bara att stå mot ord", säger förhörsledaren i LP:s reportage. Han avfärdar också de 50-70 personerna genom att hävda att det inte finns några vittnen. Därmed läggs även förundersökningen ner av åklagare Marcus Nord.

Informeras den hotade polisen om möjligheten att begära överprövning av nedläggningen av förundersökningen? Nej. "En ren miss av mig", säger Nord. Det är en respektlös hållning mot en utsatt polis - och ointresse för att se till att något liknande inte sker igen.

Gjorde polisledningen i Landskrona en uppföljning eller utvärdering av den fallerade insatsen i Koppargården? Nej.

Men, och det är nu här det blir riktigt absurt: Då poliserna på plats riktar kritik mot polisledningens sätt att hantera problemen kallas de in för "korrektionssamtal" med hot om omplacering! Dessutom upplöses områdesgruppen, som har inarbetad kunskap om problematiken i Koppargården, med omedelbar verkan.

Resultatet? Två kriminellt belastade personer som lärt sig att det är okej att hota poliser och inte ens kallas till förhör. Poliser som blivit svikna av sin polisledning och åklagaren.

Koppargården är en av de 55 svenska stadsdelar som ledarskribenten Per Gudmundsson något felaktigt utpekat som "no go zones" (SvD 28/10 2014). Begreppet, som är en militär term och används för att beskriva stadsdelar man i görligaste mån helt undviker på grund av hotsituationen, har tagit skruv i den allmänna debatten. Grunden är en rapport som gjordes av Rikskriminalens underrättelsesektion förra året som pekar ut 55 socioekonomiskt utsatta områden där man menar att "löst sammanstätta nätverk med bred förankring i ungdomsmiljön" destabiliserar tryggheten för vanliga medborgare.

Enligt rapporten bedöms de "generellt ha låg strategisk förmåga". Men det kvittar - de står ändå för narkotikaförsäljning, utpressning och gör upp sinsemellan på öppen gata med skottlossning.

Allvarligast är att det gör att vanliga medborgare avstår från att vittna eller ens anmäla brott.

Gängen styr områdena. Rättssamhället är satt ur spel.

I rapporten konstateras det att "Situationen i dessa områden är bekymmersam och har i flera fall medfört att polisen inte kunnat fullgöra sin uppgift."

För två veckor sedan hittades en skarp granat i ett buskage i området. Sedan tidigare har polisen i samma område utsatts för attacker med grön laser. I Landskrona har polisledningen sedan tidigare sagt att polispatrullerna i Koppargården kan och bör genomföra sitt jobb från polisbilens trygga skydd.

När rötterna väl dragits upp är det oerhört svårt att återplantera rättssäkerheten. Att dessa 55 utsatta områden identifierats får inte sluta vid ett konstaterande, utan måste ses som en början till insats på bred front.

Fallet i Koppargården i Landskrona är ett dubbelt svek från rättssamhället. Först sviker polisen sina egna kolleger, varpå konsekvensen blir att polisen gör ytterligare reträtt från de områden där de skötsamma invånarna, den stora majoriteten, får lida för att polisen inte kan eller vågar utföra sitt jobb.

När polisen sviker sina egna sviker de även samhället.

För hur ska medborgare kunna lita på att polisen ska finnas till när de verkligen behövs, om de inte ens kan ta hand om sina egna kolleger?

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!