Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Anmälningarna mot hatbrott i Malmö ökar

UTSATT PLATS. Synagogan i Malmö fyller 110 år i år. Församlingen minskar när allt fler judar lämnar staden på grund av den växande antisemitismen. Foto: Lasse Svensson

Anmälningarna mot hatbrott i Malmö ökar, för andra året i rad. Anmälningarna om hatbrott med antisemitisk koppling är tre gånger fler än de var i början av 2010-talet. Siffrorna är så extrema att brottsförebyggande rådet tvingas ta bort Malmö från delar av sina statistiksammanställningar för att kurvorna blir för skeva.

Polisen tror och hoppas att en del av ökningen kommer sig av att allt fler faktiskt anmäler. Förra året tillsattes slutligen en hatbrottsgrupp inom Malmöpolisen och nu utreds faktiskt brotten. Men mörkertalet är precis som tidigare stort. Och ännu har inte en enda anmälan lett till en fällande dom.

Ytterst handlar det om förtroende. Om att staden, och polisen, måste finnas där för alla Malmös invånare. Det duger inte att lägga ner utredningar. Vartenda fall måste följas upp, teknisk bevisning säkras, vittnen förhöras. Det är det här polisens resurser ska gå till, inte jaga nedskräpare och vattenskoteråkare.

Kommunstyrelsens ordförande Katrin Stjernfeldt-Jammeh har uttalat sig i ett pressmeddelande. Hon säger att varje hatbrott är ett för mycket och måste tas på allvar. Det har hon naturligtvis rätt i. Men situationen för Malmös judar är extrem, och den berör hon inte med ett ord.

Det hade varit ett utmärkt tillfälle att en gång för alla göra upp med Ilmar Reepalus solkiga arv av tvetydigheter, grodor och bristande vilja att förstå. Att bygga upp de relationer Stjernfeldt-Jammeh själv menade att hennes föregångare skadat. En chans att tydligt och med hög röst klargöra att vare sig staden eller dess politiska ledning någonsin kommer acceptera att vissa är måltavlor på grund av sin bakgrund eller sin tro. Det är fullständigt orimligt att barnfamiljer i Sverige 2013 känner sig tvingade att flytta för att de inte kan leva trygga i sin hemstad.

Synagogan på Föreningsgatan fyller 110 år i år. Byggnaden är ritad i morisk stil, en av de få kvarvarande i Europa. De flesta förstördes under kristallnatten 1938. När synagogan invigdes var det den första icke kristna gudstjänstlokalen i Malmö. Hit kom Köpenhamns judar, som flydde över sundet när tyskarna ockuperade Danmark. Hit kom förintelseöverlevarna som kom till Malmö med de vita bussarna efter kriget. Och hit kom de polska judar som blev statslösa efter att antisemitismen återigen svepte över Östeuropa på sextio- och sjuttiotalet.

Nu krymper församlingen. Allt fler lämnar staden. Det finns ingen framtid här, ingen möjlighet att uppfostra barnen att vara stolta över sitt arv. Ingen trygghet.

Det får räcka nu. Polisens grupp mot hatbrott satsar, men de kan inte vända utvecklingen själva. Deras kolleger måste lära sig att känna igen och hantera hatbrottsärenden, att omedelbart ta dem på alvar.

Malmös politiska ledning måste markera, tydligt och klart, att judehatet är och förblir oacceptabelt. Att inga ideologier eller politiska motsättningar kan ursäkta antisemitismen. Skolorna måste reagera, tidigare och hårdare. Eleverna får inte vänja sig vid hån och hat. Fördomarna måste förebyggas tidigt.

Och alla vi andra, vi måste sluta blunda. Ta ställning för det Malmö vi vill ha, det där alla får plats.

Malmös judars historia är Malmös historia. Och det här är ett mörkt kapitel.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!