Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Amanda Wollstad

Låt småföretag fixa trädgård – och jobb

Trädgårdsarbete.Foto: Christer Wahlgren

I Klippan ska priset för äldre som behöver hjälp med att hålla efter trädgården "chockhöjas", från 50 till 175 kronor i timmen. Anledningen uppges vara att kommunen kommit på att det finns privata aktörer som utför tjänsterna och man måste se över konkurrenssituationen.

Kommunalt utförda tjänster ska subventioneras lite mindre, alltså. När den egentliga frågan snarare är varför kommunen över huvud taget erbjuder den typen av tjänster i egen regi – och hur många företag som aldrig startats upp i Klippan under åren därför att det varit omöjligt att konkurrera.

Visst kan äldre behöva hjälp med trädgårdsskötsel och småfix. Det kan till och med finnas en samhällsekonomisk vinst med att subventionera viss verksamhet om det innebär att den som vill kan bo kvar hemma längre – och att skaderisken minskar.

Men subventionerna bör i så fall ta formen av vouchers eller, än hellre, skattelättnader. Att kommunen i egen regi ska utföra arbete som privata företag kan göra lika bra eller bättre finns det nämligen ingen som helst anledning till.

Tanken bör dessutom tas ett steg längre. Är det alltid nödvändigtvis bäst att hemtjänsten städar och levererar mat – eller borde de få ägna sig åt vård och personlig assistans medan helt vanliga rutföretag torkar golven?

Sverige behöver på mycket kort tid skaka fram ett stort antal arbeten som inte är beroende av högskoleutbildning, eller i vissa fall ens gymnasiekompetens, och som går att utföra med rudimentära kunskaper i det svenska språket. Ska det vara möjligt måste servicesektorn utökas, och då måste en hel del heliga kor stryka på foten.

Som att det inte skulle vara fint att städa. Så som att kommunal service skulle vara mer acceptabel än den som erbjuds på den fria marknaden. Så som att vissa tjänster och sektorer skulle vara för frivola för att satsas på.

RUT har ur ett sysselsättningsperspektiv fungerat utmärkt, och det är ur sysselsättningsperspektiv det är mest intressant. Visst är det utmärkt att fler vanliga familjer nu har råd med städhjälp och kan ägna sin fritid åt varandra i stället för dammtorkning, men än viktigare är hur många människor som kommit i arbete, får en lön, pensionspoäng och ett sammanhang, inte sällan för första gången.

Och därför visar regeringen att de är mer intresserade av att plocka billiga politiska poäng än att lösa problemen när de undantar poolstädning från avdraget. Det handlar ju inte om att få poolen städad, utan att skapa jobb.

Och därför bör vi fundera på vad som skulle hända om fler typer av tjänster befriades från en del av skattepålagorna. Hur anställningssiffrorna skulle se ut om fler i Sverige, likt i många andra delar av världen, hade råd att ha stående tider för att få naglarna fixade, håret tvättat och lagt, och det blev ekonomiskt hållbart för fler att lämna in kläder för ändring och lagning i stället för att slänga och köpa nytt. Om det fanns mer plats för yrken som kräver kunnande och yrkesskicklighet, men inte nödvändigtvis lång skolgång eller språkkunskaper.

Differentierade skattenivåer är visserligen ett otyg, lagstiftningen bör vara så enkel och transparent som möjligt, men nivåerna är inte heller ett självändamål. Om sysselsättningen och integrationen gynnas av lägre nivåer, och när skatteintäkterna som i fallet med RUT-avdraget faktiskt ökar totalt sätt, finns ingen anledning att hålla fast vid gamla modeller.

Visst skulle det innebära livet bli lättare och kanske lite glamourösare för de som har råd att köpa tjänsterna, men innebär det fler jobb och ökad integration kanske vi kan leva med det.