Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Naken - naket

FAKTA

ANDRES SERRANO | A History of Sex | Kulturen i Lund | Till och med 30 december

Av fotograf Andres Serranos 14 stora bilder i sviten A History of Sex hänger de mer hårdföra i den dovt ljussatta textilhallen medan de för sammanhanget mer oförargliga bilderna finns i den ljusa Lundahallen.
I sitt hemland USA är Serrano svårt omtvistad, i Europa är protesterna mindre och nu när Serrano kommer till Kulturen i Lund är det bara en obligatorisk kd-politiker som höjt rösten och kallat utställningen för porr. Om kulturens chef och personal affischerat Serranos bilder på Mårtenstorget kunde man ha ifrågasatt deras omdöme men när jag besöker utställningen räknar jag fyra varningsskyltar; fotografierna finns i slutna rum och för att se dem krävs en aktiv och medveten handling.

Serrano har varit katolik sedan han föddes år 1950. Fascinationen för kristendomen och dess estetik kom tidigt. Han övergavs av sin far och hans mor vårdades tidvis på mentalsjukhus; pojken Serrano fann tröst på Metropolitan Museum of Art dit han tog tåget från Brooklyn och häckade under renässansmålningarna. Som vuxen levde han tidvis ett ansvarslöst liv med droger där han svek sin egen dotter Miranda på samma sätt som han själv blivit sviken.
Konstvärlden är fylld av floskler om att konst ska ifrågasätta och vara gränsöverskridande och konstnärer som skapar verk enbart för att bryta tabun är ofta provocerande – provocerande tråkiga. Serrano sorterar inte under den kategorin, hans vilja att noga undersöka omvärlden och se sina idéer ta form är så vitt jag kan bedöma uppriktig.

Fotografierna, numera tio år gamla, är porträtt av enskilda eller par. Nakna men höljda i en helgon-estetik reser de mellan Europas utställningsrum och låter sig beses. En oväntad förtjänst med bilderna har, som så ofta med fotografi, skapats av tiden.
Numera möter oss till exempel Slitz-brudar i en naken-uniform, hud har bytts ut mot något slags yta. Serranos förevigade har finnar på rumpan, rynkor, ådror, porer – de är naken-nakna och det känns anmärkningsvärt uppfriskande.
Dessutom finns det en skön känsla av jämlikhet, åtminstone är de vanliga stereotyperna och hierarkierna om inte upplösta så utbytta mot andra mer ovanliga.

Men Serranos berättelse om sex är svag. Jag jämför med hans moderna post mortem bilder, The Morgue från 1992 – de bilderna sträcker sig likt en näve in i betraktarens bröstkorg för att slita hjärtat ur kroppen – medan A History of Sex är så märkvärdigt tom, blank och utan ingång. Det finns inget mörker, ingen värme, ingen innerlighet, bara denna lätthet som inte är krispig utan ljum och lite tokrolig.
Regissören Jean-Luc Godard menade att det måste finnas något dokumentärt i allt fiktivt berättande och något fiktivt i allt dokumentärt berättande. Serrano får inte fram den dokumentära kraft bilderna kunde ha haft och lyckas inte etablera en egen intim och formulerad berättarteknik.

Under sitt Sverigebesök
berättar Serrano att han försökt men aldrig lyckats forcera sina egna begränsningar – tills nu. Det arbete han just nu slutför är det första där han uppnått de egna målen då det gäller att krossa personliga tabun. Bäva månde alla kd-politiker.
– Vad är skillnaden mellan Serrano och porr? frågar jag guiden Pernilla Sjöstrand. Hon är smart och citerar Serrano själv:
– Porr ger mer pengar!

Jenny Maria Nilsson
kultur@kvp.se

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!