Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Den hungriga bildkannibalen

Under hela sommaren pågår den retrospektiva utställningen med Marianne Lindberg De Geers verk på Dunkers kulturhus
i Helsingborg. Conny C-A Malmqvist var där.

FAKTA

MARIANNE LINDBERG DE GEER | Orientering | Dunkers kulturhus, Helsingborg | Till och med 30/8

På Dunkers kulturhus i Helsingborg pågår en utställning med en av Sveriges bästa konstnärer – Marianne Lindberg De Geer. Det är 20 års produktion vi får ta del av. Hon gör konst på en massa olika sätt. Måleri, skulptur, grafik, collage, stora installationer; en svartmålad labyrint med ångestladdade röster som ropar Mamma! och Pappa!
Marianne Lindberg De Geer är en bildkannibal med stor aptit. Hon käkar andras bilder. Som i projektet Jag tänker på mig själv. Titeln låter som en devis i tiden. Ett bejakande av egoismens; ”Whats in it for me?” i Fredrik Reinfeldts Sverige. Men i Marianne Lindberg De Geers fall handlar det snarare om inlevelse. Att tänka sig själv i någon annans skor. Och genom åren har hon provat många skor det vittnar den rika och mångfasetterade retrospektiva utställningen på Dunkers kulturhus om.
Konstnären målar in sitt ansikte andras bilder, ofta med ikonisk status. Vi möter MLDG som Mao, Priscilla Presley, Mick Jagger, jude med judestjärna, Jesus, porrbrud med enorma bröst, med flera. Det blir skrattretande roligt då man ställs inför ett hundratal MLDG i olika skepnader.

Marianne Lindberg De Geers konstnärliga bana tog sin början anmärkningsvärt sent. Särskilt om man betänker vad hon har åstadkommit. Som 39-åring hade hon sin första utställning. Hon hade sagt upp sig från sitt arbete som mentalskötare på Lillhagens mentalsjukhus där hon arbetat i 15 år. MLDG är ett levande exempel på att det aldrig är för sent att förverkliga sina drömmar. Hon är nu ett etablerat på den svenska konstscenen. Det har naturligtvis inte varit lätt. Verket Karta över en konstvärld där ingen anser sig uppskattad efter förtjänst är ett intrikat schema över alla betydelsefulla namn inom den svenska konstvärlden. Den visar vem som står
i förbund med vem. I denna ungdomsfixerade och manligt dominerade konstvärld har inte en medelålders kvinna det särskilt lätt. Förvisso hjälper det om man gifter sig med en Carl Johan De Geer som MLDG gjorde 1987. Han är som bekant en etablerad konstnär med ett stort kontaktnät. Men utan konstnärlig begåvning går det naturligtvis inte.

I avdelningen med popinspirerade porträtt av nära och kära ser vi mannen, barnen och en mängd vänner. Det är i den lilla världen allt tar sin början. Men det är inga idealiserade popbilder utan rätt köttigt måleri.
Annars är det just hennes bildkannibalism som är utmärkande för henne. Den mycket självhögtidliga Lena Cronqvist blev kränkt då MLDG köpte hennes grafik och satte in sin egen nuna i Cronqvist bild. En polisanmälan kom som ett brev på posten.
MLDG har även haft hötorgsmålningar på menyn. Hon har inhandlat målningar med landskapsmotiv och målat dit afrikaner som bara står och tittar mitt i dessa en schablonartade svenska landskap; en pilallé, röda stugor med vita knutar för att nämna några. De svarta människorna ser helt bortkomna ut på ett tragikomiskt vis. De är som titeln på bildserien skvallrar om; Vilse i kulturen. Åtminstone i den svenska.
Marianne Lindberg De Geer har under sina 20 år som professionell bildkonstnär kombinerat slagkraftighet med en sagolik humor. Det är varierat men ändå enhetligt.
Kanske är det Mariannes säregna humor som är det genomgående draget i denna stora fantastiska utställning.

Conny C-A Malmqvist
kultur@kvp.se

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!