Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Susanna Dzamic

Susanne Dzamic: Hur mår männen i dag?

Hur mår den svenske mannen i dag på alla hjärtans dag då?

Då tänker jag i första hand på den heterosexuella mannen som verkar vara rejält förvirrad.

Mediebilden av dagens man påminner mig om Prins Johns oroliga sömn där han ligger i fosterställning med tummen i mun och vrider sig fram och tillbaka: "Det är min manlighet jag vill ha!"

Kvinnors framfart i samhället och förändringen bort från industrisamhället har rubbat mannens cirklar. Slitit dem itu. Mannen kan inte längre ta vissa saker för givet och för vissa män har jämställdheten gått så långt att de nu måste gå på kurs för att hitta sin inre man. Kursen - "The raw man" - menar att mäns syfte är att förverkliga sig själva och kvinnor ska dela med sig av sitt hjärta.


Jämställdhet på arbetsplatser och ute i samhället är okej men i en relation ska mannen få ha en mer dominerande roll. De ska våga leva ut sitt naturliga beteende, våga leda och serva sin kvinna för att öppna hennes hjärta och på så sätt skulle tillvaron bli bättre för alla, läser jag i en artikel i DN.

Jaha, tänker jag. Bättre för alla? Även för kvinnan? Kanske för kvinnor som pratar med sin inre gudinna stup i kvarten men annars handlar det nog mest om männens lycka.


Förlåt, men om ert naturliga beteende är att leda så är det väl bara att köra på. Men den bistra sanningen är den att man inte längre får leda enbart för att man är man. Inte längre. Och jag tror inte att man kan isolera relationer från ett annars något så när jämlikt samhälle. Jo det funkar om man kallar det rollspel.

Det kanske kan vara någonting för Prins John-mannen att föreslå. En lek. En fantasi.

Tiderna förändras och där kvinnor inte tycker att utvecklingen går tillräckligt snabbt, hinner männen och pojkarna inte längre med.

När inte rå kroppsstyrka är det som värderas i samhället längre så är det ingen som bryr sig om hur långt du orkar släpa en tung bananstock, om det inte är en deltävling i "Thoughest" vill säga.

Och vad som är intressant är att vi kvinnor alltid har fått höra att vi är välkomna att konkurrera med män på arbetsmarknaden om vi gör det på lika villkor. Det har varit det största argumentet när det gäller kvotering. Lika villkor så att kvaliteten inte sjunker.


De som är kritiska verkar tro att fler kvinnor är lika med sämre prestation och kvalitet. Därför är det extra kul att läsa att män presterar bättre på arbetsplatser där kvinnor har inkvoterats. Män verkar ha allt att vinna på en jämlik arbetsplats.

Vuxna män betalar alltså för att hitta tillbaks till sitt naturliga beteende. Ett beteende som håller på att ta kål på dem i verkligheten. Det kallas ett gigantiskt samhällsproblem och presentas i en utredning beställd av regeringen.

Att pojkar är just pojkar gör dem till förlorarna i samhället. I skolan halkar de efter och de riskerar att hamna utanför. Utanför städerna dit tjejerna drar för att jobba. De tycker att det är tufft att inte plugga och deras störiga attityd viftas bort med ett, "så är killar" och så tror de att allt kommer att ordna sig, och när flickor gör duckface på sina selfies så gör killarna stoneface för att understryka sin manlighet.


Så nu måste det satsas på killarna i skolan. Dags att kalla in The Special Force, speciallärarstyrkan och det snabbt. Jag blir lite sugen att hänvisa till raw-killarna och låta pojkarna ta konsekvenserna av sitt naturliga beteende och hälsa dem välkomna att konkurrera om jobben på lika villkor.