Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Susanna Dzamic

"Jag bara slösar bort mitt medlemsskap"

Jag har inte ens tänkt på att jag är medlem. Det är ju inte precis som medlemskapet på gymmet eller i tennisklubben. Det har jag ju nytta av. Jag är där regelbundet och det får mig att må bra.

Men jag vet ju hur vissa är. De löser medlemskap i början av januari och sen går de aldrig dit. Vilket slöseri.

Precis en sådan är jag när det gäller Svenska kyrkan. Jag bara slösar bort mitt medlemskap. Jag går aldrig i kyrkan. Nu när skolavslutningarna är flyttade till mer neutrala platser så blir det ännu mer sällan. Jag har ingen aning om hur mycket jag betalar i kyrkoavgift men jag är övertygad om att jag skulle få mer nytta av pengarna om jag investerade i några fonder även om avkastningen skulle vara usel.

Det hade varit fint om man hade kunnat köpa typ tio-kort, eller månadskort under perioder då man känner behov av att få hjälp eller stöd av Svenska kyrkan.

Nu är det dags för kyrkoval igen och det är när jag ser röstsedeln på hallgolvet som jag inser att det redan har gått fyra år sedan jag senast tänkte på att jag borde gå ur. Jag tror att det är i samband med kyrkovalet som många väljer att lämna Svenska kyrkan, just för att det är då man blir påmind om sitt medlemskap.

Senast jag nyttjade mitt medlemskap var när jag döptes och den händelsen borde väl egentligen hamna på mina föräldrars konto. Min far kom till Sverige i mitten av 50-talet och så fort han fick svenskt medborgarskap så blev han per automatik även medlem i Svenska kyrkan. Han betalade sin kyrkoskatt fast han inte var troende, men han gifte sig i kyrkan och han begravdes i kyrkan.

Undrar vad de båda besöken kostade om man slår ut det? Det var nära att han inte fick begravas i kyrkan.

Det hade tydligen blivit något fel så 45 års kyrkoskatt hade av någon anledning inte blivit registrerad. Till slut ordnade det upp sig, men det kom lite som en kalldusch - "Nej, han är inte välkommen i kyrkan". Jag menar vad gör man då?

Jag tror, ja inte nödvändigtvis på gud men jag tror att många är medlemmar i Svenska kyrkan just för begravningens skull eftersom man inte riktigt vet vad som händer om man inte är medlem. Men precis som vi nu väljer att gifta oss på alternativa platser så kommer vi även att vilja begravas på våra favoritställen. Är vi individualister när vi lever så vill vi väl också vara det när vi dör. Ganska nytt på marknaden är att välja en så kallad Angelbox i stället för en kista. En högblank chockrosa historia med änglavingar som handtag. För livsnjutaren...

För egen del skulle jag bli högst irriterad om min dotter begravde mig på en kyrkogård. Inte ens en minneslund duger. För har man som jag bott i Malmö i hela sitt liv - om det nu blir så även i framtiden - så räcker det gott och väl med Malmö för min del. Enough is enough. Ut med mig i havet eller låt vinden föra mig bort. Jag vill vara i ständig rörelse, helst i kremerat skick. Kan man bli kremerad även om man inte är medlem i Svenska kyrkan?

Hur går det med frystorkningstekniken förresten? Det verkar vara miljövänligt och bra. Kryoteknik hör framtiden till. Jag gillar framtiden, teknik och tanken på Till mull inom ett år. Men alla är inte övertygade. Tvivlarna är skeptiska till tekniken och menar att det inte blir en optimal förmultning. Pulvret skulle tydligen innehålla för mycket kväve och det kan resultera i ett ammoniumläckage, och då kommer det att bildas metangas och lustgas.

Jag förstår att det inte är bra för miljön men allvarligt talat. Jag kan inte tänka mig ett bättre sätt att lämna detta jordeliv på än som en flyktig lustgas.