Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Susanna Dzamic

Filmerna blir längre och biljetterna dyrare

Äntligen är det över. Aldrig mer kommer jag att betala för en film på bio som jag egentligen inte vill se.

Mitt barn är femton år och nu kan vi gå och se en så kallat bra film tillsammans.

Många småbarnsföräldrar med filmintresse kanske känner igen sig. Det finns filmer som jag bara inte kan betala för att se. Det gör faktiskt ont i hela kroppen bara vid tanken på att behöva lägga ner 350 spänn på att slösa bort tid som jag aldrig får tillbaka.

Nu hade jag en sådan tur att när det kom upp önskemål om att tex gå och se. "Göta Kanal 3" eller annan film som jag omöjligt kunde stå ut med, så passade jag bara över den bollen till barnets far.

Jag gör nästan vad som helst för mitt barn, men man måste dra gränsen någonstans och min går definitivt vid "Göta Kanal". Den sämsta bioåldern, för föräldrarna alltså, är när barnen är mellan 9 och 14 år. Det känns som att mycket av svensk film produceras enbart med tweens i åtanke.

Enkla och lätta filmer med inslag av buskis och med en förutsägbar båt eller biljakt där man kör igenom en lada eller två så att hönorna flaxar åt höger och vänster och där någon blir ofrivilligt nedstänkt. Ja du har säkert sett den eller hur? Men även när det handlade om sevärda filmer så sved det alltid lite.

Jag har alltid tyckt att det kostar mer än det smakar och i veckan fick jag det bekräftat. Det är dyrt för en familj att gå på bio. På 20 år har priset ökat med 70 procent. Om priset hade följt konsumentprisindex hade ökningen stannat vid 25 procent. Så om en standardfamilj på två barn och två vuxna ska gå och se en 3D-film i helgen så går biljetterna loss på 490 kronor. Lägg till två hundra på läsk och godis.

Filmerna blir längre och biljetterna dyrare.

Jag kan tycka att närmare tre timmar för en film är lite väl långt för att hinna med mitt i veckan. Men om jag nu betalar 150 kronor för en biljett så vill jag ju ha valuta för pengarna. Jag har även lite svårt att förstå resonemanget kring de höga biljettpriserna. SF:s informationschef förklarar att några av anledningarna till att man har så höga priser är den ökade konkurrensen från streaming, hyrfilmer och illegala nedladdningar så klart.

Men brukar inte ökad konkurrens gynna konsumenten? Här är elektronikbranschen ett bra exempel på hur priserna pressas när många aktörer vill åt samma målgrupp. Men SF agerar precis tvärtom. Det är som att starta ett kafé och ta 100 kronor för en kaffe med motiveringen att det finns så många andra kaffekedjor som har lägre priser så vi måste ha så höga priser för att gå runt. Välkomna in och sörpla 3D-kaffe. Vill du ha en 3D-kopp?

Då lägger vi på en tjuga.

Än så länge så går det trögt när det gäller filmrättigheter till streamingtjänster, därav det begränsade, något trubbiga utbudet, och filmbranschen befinner sig i dag där musikbranchen befann sig för 10 år sedan. I dag är det en självklarhet att kunna streama den senaste musiken och det borde vara lika självklart att kunna streama ny film. Det går inte att vrida tillbaka tiden och snart kommer vi att vilja ha ännu fler valmöjligheter.

Dagens unga är vana vid att komma åt allt med ett klick och de kommer aldrig att låta sig begränsas, utan gör det som krävs för att komma åt det de vill ha, vilket är nya titlar snabbt, och vad händer då med biljettpriserna? Det finns så klart redan nu familjer som inte har råd att gå på bio och snart kommer kanske biobesök att bli ännu en klassmarkör. Varför inte sänka priset och göra det mer lättillgängligt i stället.

Om nu SF:s slogan "Film är bäst på bio" stämmer så borde fler få möjlighet till den upplevelsen.