Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Susanna Dzamic

Dzamic: Vad blir bättre med tioårig skolgång?

Nu börjas det. Slaget om väljarna. Att skolfrågan skulle bli en av de  heta valfrågorna har vi vetat länge. Men Pisa-chocken gav kanske lite  mer bränsle till frågan än vad man hade räknat med.

För två år sedan så skrev jag att jag tänker lägga min röst på det parti som löser skolfrågan. Det borde bli något av allianspartierna efter deras utspel i veckan om tioårig obligatorisk grundskola då, eller? Visst var det gulligt och strategiskt att lägga presskonferensen i en skolsal bland en massa söta förstaklickare i centrala Stockholm. Jag blev lite förvånad över att de inte valde en skola i förorten!

Först när jag läste det så var det tonåringen i mig som himlade med ögonen och tänkte, men vad fan... Efter det så skrek sexåringen i mig yippie! När man är sex år så längtar man efter att få bli stor och börja skolan på riktigt. Att få en skolväska, schema och ha precis lagom med läxor. Och Björklund håller med. Han säger att sexåringar vill börja i skolan. Ja, men de vill äta glass och godis till middag också så det argumentet håller inte.

Men sedan blev det tyst i mig. På vilka grunder lägger man fram det här förslaget? Vad säger att det blir bättre med tioårig grundskola? Och bättre för vem? Och när? I slutet av nästa mandatperiod ska man vara i gång eller i början på den som kommer efter. Om fem år alltså. Snacka om att köpa sig tid.

Visst jag förstår att det tar tid men jag tycker inte riktigt att det duger med att erbjuda sommarskola eller ett extra år fram till dess. Jag menar om man nu ska göra en satsning i miljardklassen så vill man ju att det ska finnas vissa garantier på att slutresultatet kommer att bli till belåtenhet. Vad får skolorna för resurser fram tills dess?

Jan Björklund säger att sexåringar är i den åldern där de är som allra mest nyfikna och vetgiriga. Ja det stämmer säkert, men betyder det att det bästa sättet att stimulera denna nyfikenhet är att sätta dem i skolbänken? Björklund påstår vidare att ju längre tid man tillbringar i skolan desto bättre. Det sägs ingenting om hur undervisningen ska se ut. Men om det bara handlar om tid så borde 10-årig grundskola ge resultat. Och om inte det räcker så slänger man in ett år till. Det borde ju bli ännu bättre.

Sven Persson som är professor i pedagogik säger att det inte finns några studier som stöder detta resonemang utan att den snarare pekar i motsatt riktning. Att barn som börjar skolan när de är nyfikna och vetgiriga sexåringar blir mindre kreativa. Vetgiriga barn som av naturen är aktiva och undersökande blir passiva av att sitta tysta och lyssna och får svårare för att tillgodogöra sig kunskap senare under skolgången.

Det fick mig att tänka på en dokumentär om koreanska barn som pluggar 10 timmar om dagen och som börjar skolan i tidig ålder. De hade piskat oss i vilken undersökning som helst men det blir inga Nobelpristagare eller framstående forskare av dessa drillade plugghästar. Jag tror att det hänger ihop. Men nu är vi kanske inte där att vi kan välja utan nu måste vi se till att våra kids får gymnasiekompetens.

Det råder Pisa-panik. Vad säger lärarna om förslaget? De kanske reagerar som tonåringen inom mig och undrar varför de inte får mer resurser och mindre klasser. Är det bara tänkt att de elever som går i resursfattiga skolor ska få ett extra resursfattigt år?

Så jag gör ett förtydligande. Jag lägger min röst på det parti som ser till att skolan blir lika bra för alla elever. Jag vill ha ett "lika" som i lika bra, inte som i lika lång skolgång.