Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Susanna Dzamic

Dzamic: Snart ser vi inte varandra längre

"Åh det är så typiskt tråkigt svenskt!" "Ordet finns tydligen inte på  något annat språk i hela världen". "Det är liksom, not too cold and it's  not too hot, it's just in between...We say lagom!"

Den här meningen får garanterat hela sällskapet att skratta. Det kan ha varit du som har sagt det vid något tillfälle, eller så har du hört någon på krogen förklara för någon som är på tillfälligt besök. Alltid i raljerande ton.

Du har kanske också gjort dig lustig över det här ordet som är synonymt med någonting som är tillräckligt bra. Ja lagom. Ja det kan ju så klart ha varit jag vid något tillfälle också. Jag är inte bättre än någon annan. Ingen vill vara lagom. Att nöja sig är att dö en smula. Det är därför vi gör oss lustiga och tar avstånd från detta gamla fornsvenska ord. "Jäkla sosseord!"


Men jag börjar sakna lagom. Det har försvunnit. Glidit i väg lite obemärkt under tiden som vi tar fler och högre lån. Vi gör ingenting lagom längre. Jag tror att det är en av anledningarna till att vi blir tröttare och tröttare. Mittfåran är borta. Där finns bara ett svart hål kvar och i det hålet guppar en tillvaro som vi delade och som var så bra som den borde vara.


Tillräckligt bra. En helt vanlig bil. Ett helt vanligt boende, ett helt vanligt jobb och fyra veckors helt vanlig semester. Ja nästan perfekt. Vi åt potatis nästan varje dag och köpte nya byxor när de andra inte passade längre eller var urtvättade. När sorterade du senast bort ett plagg för att det var urtvättat? Om jag inte hade vetat bättre hade jag trott att ordet var från början av 70-talet. The era of lagom.

Men sedan kom 80-talet och yuppien som var en bidragande faktor till att lagom blev ett skällsord. Det fanns ingenting lagom med de axelvaddarna.


Lagom behövs inte längre. Nu är vi uppdelade i två kategorier. De som gör och de som inte gör och de som har, och de som inte har.


När vi läser att vi blir tjockare och tjockare så stämmer inte det. Det finns inget "vi". Det finns de som tränar mycket och lägger all energi på att få snyggt definierade armar och så finns det de som lägger en stor del av sin inkomst på chips och läsk. Det är de som blir tjockare. Det finns för övrigt knappast någon som tränar lagom längre eller som äter lagom med chips verkar det som. Det duger nämligen inte med en lagom tränad kropp. Kvinnobröst ska inte vara lagom stora.

Det finns ingen som nöjer sig med lagom långa ögonfransar. Vi har Hollywoodfruar och så har vi de som är med i Lyxfällan.


Det är antingen för mycket eller för lite. Raka motsatsen till "precis rätt" det vill säga lagom.


Och det blir viktigare och viktigare att tydligt visa om man står på rätt sida av gropen. Det är därför de blir trötta. Många vill till exempel ha den senaste telefonmodellen fast den de har funkar hur bra som helst.

Inte ens de välbeställdas barn accepterar en avlagd Iphone 4 längre. 90 procent av landets högutbildade med hög inkomst har smartmobiler. Nästan dubbelt så hög andel som bland de med låg utbildning och låg lön. Det är de som står på den andra sidan av gropen. De är också trötta. Trötta på att inte riktigt vara med. Gropen blir bredare och bredare och snart ser vi inte varandra längre. De på den andra sidan blir bara suddiga figurer.


Nu är det liksom too cold på ena sidan och really hot på den andra och nothing in between.


När jag läser att lagom betyder "enligt lag" där lag betyder gemensam, så förstår jag ännu mer varför jag börjar sakna det, och givetvis för att även jag i bland kan tycka att det är rätt skönt att kunna plocka ett lätt poäng genom att dra lagom-monologen.