Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Susanna Dzamic

Dzamic: Smala byxor till barn ska inte finnas

Det är bara två veckor sedan jag nämnde att H&M hade fått kritik för  en höstkampanj där man använde modeller som såg ohälsosamt tunna ut. Då  meddelande man att man givetvis skulle titta över modellernas BMI och  man underströk att man jobbar aktivt med att förmedla ett sunt  kroppsideal. Då kanske vi får ställa följdfrågan: Vad innebär det?

Att sälja "Super Skinny" jeans till tvååringar är tydligen ingenting som man tycker krockar med det arbetet. Det är byxmodellens namn, inte ett ideal, svarar man och tar byxan i försvar. Man tycker alltså att det är helt okej att en tvååring flicka går omkring i en byxa med smal passform. För det är det man gör i den här modellen. Man går. Man blir begränsad i sin rörlighet även om de har strech i sig. Det är ju ännu mer raffinerat än att bara sälja in ett smalt ideal. Det passiviserar flickor redan i en tidig ålder. Det är genialiskt! Låt killarna springa omkring i sina sköna pösiga byxor och erövra världen så kan flickorna trippa omkring i sina skinny jeans och se ut som sina mammor.

Gulligt va? - "Titta vi har samma tajta byxmodell! "Tänk om man ändå kom i ett par 92 CL!"

"Ska fan inte finnas"

För min del är det en gåta att det överhuvudtaget finns byxor till så små människor som har knapp och blixtlås. När jag tänker på barn så dyker Jojje Wadenius fina visa " Mitt lilla barn" upp. Jag älskar textraden - "Och mage som en sockertopp". För barnmagar är runda och mjuka. De ska ha resår i midjan och generöst med tyg över baken så att det går snabbt att dra upp och ner byxorna när de behöver avbryta leken för ett toalettbesök. Det ska inte skava och vilseleda små flickor till att tro att det är deras kroppar som inte passar byxorna när det är tvärtom. Det ska fan inte finnas barnbyxor med smal passform!

"Någon måste känna sig rejält hotad"

Jag minns hur vi förfasade oss över hur man i Kina förr lindade fötterna på små flickebarn för att de skulle få små näpna fötter. De kunde och skulle inte springa omkring. Men är vi så mycket bättre då? Våra flickor får tidigt lära sig sina begränsningar. Vi lindar dem med mentala lindor, tajta byxor och ouppnåeliga kroppsideal så att de redan i tio års ålder känner sig misslyckade och vill börja banta. Men att flickor nu redan i blöjåldern ska böjas kan oxå tolkas som att någonting är på gång. Någon måste känna sig rejält hotad om man går så här långt ner i åldrarna för att försäkra sig om att vi håller oss på plats. Men inte ens "Super Skinny" kommer att kunna hålla flickor tillbaka i framtiden!