Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Susanna Dzamic

Dzamic: Medelklassen
utrotningshotad i USA

Hur många amerikanska filmer har du inte sett där huvudpersonen packar  ihop sina prylar i en liten kartong med en liten blomma som sticker upp  och där en inramad bild av familjen ligger överst tillsammans med de få  privata tillhörigheter som rollfiguren har haft på sin arbetsplats?

Sekunderna innan har hen intet ont anande blivit inkallad till chefen som efter ett oengagerat tal avslutar med ett - "You're fired!". Eftersom det är en film, ofta en romantisk komedi så går man inte närmare in på vad som egentligen händer när man får sparken i USA. Det kan gå väldigt fort och det kan innebära hemlöshet på bara några få månader.

Jag fick verkligen känna efter om jag hade kraft. Vissa upplevelser kräver psykisk och fysik toppform för att jag ska orka med det och eftersom jag var sjuk så kände jag efter extra noga. Jag gick in på playfunktionen tre-fyra gånger och läste den lilla informationsrutan som dök upp när jag snuddade med muspekaren på stillbilden. "Vanliga familjer som aldrig har haft några problem drabbas hårt när den ekonomiska vintern breder ut sig över USA. För dem handlar den amerikanska drömmen om att överleva".

Jag tar mod till mig och klickar på play och dokumentären "American Winter" spelas upp. Jag ser familjer som för inte allt för länge sedan planerade semesterresor och skänkte pengar till välgörenhetsorganisationer. Nu är det de som gråtande får hjälp av liknande välgörenhetsorganisationer för att kunna ge sina barn mat.

De är i chocktillstånd.

De går och lägger sig hungriga.

Elen stängs av. De vräks. Och det går undan. Inget snack om att få uppskov med hyran eller be elbolaget om några veckors dispens. Lights out! You're out!

Det handlar om helt vanliga människor. Eller de som var helt vanliga. Nu tillhör de USA:s mest utrotningshotade art. Medelklassen.

De har gått på college och de har växt upp med tron på den amerikanska drömmen. Jobba hårt så blir du belönad. De har uppmuntrats till att ta fördelaktiga lån, köpt fina hus och bilar men när jobben försvinner krackelerar drömmen.

Företag flyttar till länder med låga produktionskostnader som genererar stora vinster åt aktieägarna och man skulle kunna tro att det resulterar i att överflödet rinner över och nedåt men det gör det inte. De rikare blir rikare och medelklassen urholkas och kvar blir en underklass som tar vilket jobb som helst till vilken lön som helst för att klara livhanken. Tar inte du jobbet till minimilön så gör någon annan det. Om du tror att det är billigt att ha nation med minimiavlönad arbetskraft så tror du fel.

Det gynnar däremot företag som tjänar på de fattiga. Det hade varit billigare att låta människor få en skälig lön så att de skulle kunna försörja sig utan att behöva få matkuponger för att klara sig men det hade inte gynnat systemet. Nej så det gäller att vara anställningsbar. Att inte ställa krav. Att inte kunna ställa krav. Det lättaste sättet att få anställningsbar arbetskraft är att inte ge dem några alternativ.

I veckan hörde du kanske om Norwegian som använder sig av ett bemanningsföretag som hyr in thailändsk personal som har en grundlön på tretusen norska kronor i månaden. Företrädarna motiverar lönesättningen med att den är marknadsanpassad efter thailändska nivåer. Norska LO kallar det social dumping och avråder resenärer från att välja bolaget.

Men du kanske tycker att det är toppen eftersom det gör att du kan flyga till Berlin för 400 spänn. Visst passa på att flyg nu. För vem vet?

Kanske kommer den amerikanska drömmen snart att vara här. Knack knack...