Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Susanna Dzamic

Dzamic: Jag har nog
dålig parkeringskarma

Foto: Björn Lundberg

Det slog mig plötsligt att jag troligtvis aldrig kommer att äga en bil, inte så länge jag bor mitt i stan i alla fall, och jag ser ingen anledning till att ändra på det. När skulle jag ha tid att köra min bil? Och var skulle jag parkera? Jo, det finns ju boendeparkering, men någonting säger mig att jag har väldigt dålig parkeringskarma, det vill säga att jag nog får köra runt runt väldigt länge innan jag hittar en ledig parkeringsplats.

Om jag tittar ut genom fönstret så kan jag konstatera att efter 16.00 är det väldigt svårt att hitta en ledig plats i mina kvarter, så om boendeparkering skulle vara lönt så bör jag alltså komma hem från jobbet 15.45. Då behöver jag åka från jobbet cirka 15.15. Så det blir till att ställa klockan på 04.30 om jag ska hinna med mina morgonrutiner i lugn och ro för att sedan vara på min arbetsplats 07.15, om jag ska hinna med allt jag ska innan jag måste åka hem och parkera bilen. Ja, det skulle kunna funka.


Ett annat alternativ är parkeringshus. Det kostar lite och ligger en bit bort men om jag cyklar till och från p-huset så sparar jag in lite tid. Det är bra om jag till exempel ska storhandla till helgen eller om jag är lite stressad på morgonen. När jag handlar cyklar jag smidigt till p-huset, sedan drar jag i väg mot Scheelegatan, tjoffar in en tia i kundvagnen och sedan rakt in i grönsaksavdelningen. När jag kommer hem så får jag snabbt lasta varorna ur bilen eftersom jag står dubbelparkerad. Jag får se till så att jag har någon som hjälper mig upp med varorna så att jag kan köra tillbaka till p-huset för att sedan cykla hem. Jo, men det kan också funka eftersom jag faktiskt redan har en cykel.


Men det kommer att bli dyrare och lite omständligare men det är priset jag skulle få betala för att kunna vara en stolt bilägare i city. Eller så gör jag som jag alltid har gjort, slänger mig på cykeln och tar mig smidigt och snabbt fram överallt. Jag kan ta en öl och ändå cykla hem efteråt. Jag kan parkera var som helst. Ja, jag menar verkligen var som helst. Lite farligt får man leva. Ett par straffpromenader ut till Ridspögatan har det blivit, men det vänliga bemötandet och 700 brända kalorier gör det värt mödan.

Nej, jag har svårt att motivera mig till att skaffa en bil. Det hade tvärtom kunnat bli ett stressmoment. Om jag hade haft en bil hade jag ju varit tvungen att använda den och åka på utflykter på helgerna, vilket jag verkligen gillar men det är på helgerna det ska handlas, tvättas, städas, tränas, spelas tennis, fika med vänner, äta middag med vänner och dricka öl med vänner. Så när ska jag hinna cykla och hämta bilen för att stressköra till Forsakar och tillbaka? Jag undrar om alla unga som cyklar runt i Malmö och Lund kommer att vara sin cykel trogen eller om de senare i livet kommer att växla upp till en bil? Det finns perioder i livet som lämpar sig bättre för bil. Småbarnsperioden till exempel.


Under ett par år hade vi en bil men eftersom jag inte hade något körkort då plus att jag hade tunnelseende av trötthet så kommer jag inte riktigt ihåg hur det påverkade våra vanor. Jo, jag minns ganska sura miner när vi skulle storhandla, för det skulle man. Dålig stämning i bilen på väg till Ikea minns jag också. Det bästa var när vi insåg att det var till motorljudet den lilla äntligen somnade. När det blev för jobbigt på nätterna blev det en tur i bilen så att jag fick sova en stund. Kanske inte den mest miljövänliga lösningen men nöden har ingen lag. Efter ett tag visade det sig att ljudet till dammsugaren funkade lika bra och den var ju så mycket lättare att parkera.