Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Susanna Dzamic

Att resa är att dö – att dö stressdöden

Att resa är att dö en smula. Att dö lilla stressdöden alltså. Den som infinner sig när allt plötsligt ska vara helt perfekt och det måste bli det på alldeles för kort tid. För att maximera stressen så kan man bestämma sig för att man inte har tid att skriva någon att-göra-lista utan i stället konstant rabbla allt man inte får glömma. Just nu längtar jag inte ens efter att komma fram. Det enda jag längtar efter är att få sitta på planet och bara ta det lugnt. Så skönt att inte kunna göra ett enda dugg nytta under ett par timmar. Oftast orkar jag inte ens läsa utan sitter mest och stirrar rakt fram med tom blick och tänker- jag klarade det. En kudde, en filt och en trevlig medresenär i sätet bakom som tycker att det är helt okej att jag fäller min stol så långt bak det går. På brickan framför mig står en Bloody Mary gjord på drink-mix som serveras i liten, liten nätt burk och det är det definitiva beviset på att vardagslunken är bruten.

Är i rabbelstadiet

Men än är jag inte där. Jag är i rabbelstadiet och funderar på om jag hinner vaxa benen, göra en ansiktsbehandling, bronza mig och färga den grå utväxten i hårbotten innan avresan. Hela tiden rabblandet pågår försöker jag komma på varför det är så viktigt att det är en uppgraderad version av mig själv som måste stiga av planet och sätta sina nypedikyrerade fötter på utländsk mark. Kanske för att jag vill att semesterresan ska vara perfekt och då får jag bidra så gott jag kan till den förväntande perfektionen. Annars blir känslan lite som att man går på fest och är finklädd men vet att man har ett hål i strumpan.

Det duger inte.

Och det där med resväska är ju ett kapitel för sig. Jag äger ingen stor bra väska och de enda gångerna jag behöver en resväska är ju när jag ska resa och då vill jag så klart inte tulla på reskassan för att köpa en ny resväska. Så då lånar jag en av mina generösa vänner och tänker att jag ska köpa en egen så fort tillfälle ges. Men i samma stund som semesterkläderna är upptvättade och resväskan återlämnad så glömmer jag helt bort det tills nästa gång. Så har det varit i ganska många år nu. Lyckliga alla ni som ska gifta er i sommar. Ni kan önska er en hel familj av exklusiva tyska resväskor, tåliga som pansarvagnar i olika storlekar. Passa även på att önska er underbara sängkläder i egyptisk bomull med hög trådtäthet för nu är det ändå bara en tidsfråga innan ni kan köpa en turkos Kitchen-Aid på Ullared för en billig peng, så se till att önska smart!

Du vet de där stressdrömmarna man kan ha där man ska resa och upptäcker att man har glömt passet och så måste man hinna hem och hämta det och hinna tillbaka innan incheckningen stänger. Det är ingenting mot i verkligheten. Har faktiskt kommit till Sturup och insett att både pass och legitimation har gått ut. Det blev ingen flygresa den dagen. Nu vet jag var passen är. Jag har dubbel- och trippelkollat giltighetsdatumet på båda. Jag har oxå tittat på resehandlingarna vid ett flertal tillfällen för att se så jag har stavat namnen rätt. Kollat så att jag verkligen har beställt en resa dit jag tänkte. Kontrollerat att biljetterna är för två personer så att det inte blir så att jag måste förklara för min dotter att tyvärr så blir det inte någon resa, men att vi faktiskt kan ha kul hemma oxå. Ja, att hemester egentligen är mycket roligare. Så peppar peppar. Den här gången verkar det som att jag i alla fall kommer i väg och om jag inte hinner med allt så kan jag ju ta med hårfärg och fixa hårbotten på hotellrummet. Snart sitter jag där och fingrar på den lilla, lilla burken...

Glad midsommar och en ännu gladare sommar!