Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Susanna Dzamic

Är grupparbeten bara ett socialt experiment?

Nästan allt blir roligare om man gör det tillsammans med någon. Ja i bland är det till och med roligare att vara ensam tillsammans med någon annan. Men det finns ett undantag. Det förbannade grupparbetet. Den känslan som infann sig när läraren blickade ut över klassen, tog ett djupt andetag och sa, "och så delar ni in er i grupper om fyra!". Panik och magont. Man visste från början att det skulle bli en kamp.

Hur tänker lärarna här egentligen? Jag tror inte att grupparbete i skolan fyller någon som helst funktion. Visst, de kan motivera det med att vi ska lära oss att arbeta i grupp, men om det är målet så borde man ha lagt ner grupparbetet för länge sedan, för det är uppenbart att det aldrig blir det resultatet. Någon borde väl ha gjort en avhandling i ämnet och kommit fram till det alla redan vet.


Jag har levt i snart ett halvt sekel och jag har aldrig, aldrig hört någon säga någonting positivt om grupparbete. Om vi utgår ifrån att en grupp består av fyra elever så är det alltid 25 procent av gruppen, det vill säga en person som lider och får göra allt jobb och 75 procent som smiter undan. En sak som är lite förbryllande är att de gånger som samtalsämnet dyker upp så säger alla att de hatade det och att de fick göra allt jobb och att lärarna var passiva och gav ett tyst godkännande till smitarna. Det är aldrig någon som säger att de tyckte att det var "lide gött" att inte behöva göra ett skit på en vecka. Så antingen umgås jag bara med 25-procentarna, de som tog ansvar redan i skolan, eller så skarvar en del.

De duktiga i gruppen var alltid tjejer som jag minns det. Jag var inte en duktig tjej som gjorde killarnas jobb. Aldrig i livet. Jag kanske tog på mig ansvaret att dela upp uppgifterna, och det gjorde jag enbart för att kunna göra min del av jobbet för mig själv, ensam vid min bänk för att sedan lämna in uppgiften. Adios gruppen!!


Förvånar mig inte ett dugg om lärarna tänker lite som vissa bröllopsplanerare. "Vi tar en ansvarsfull och duktig och sätter tillsammans med tre tysta och tråkiga så tar den "roliga" gästen hand om de andra eleverna". Det verkar som att elever delas in slumpmässigt bortsett ifrån en duktig, den så kallade haren som ska dra det tunga lasset, så oxe är väl egentligen ett mer passande namn. Att ta hänsyn till olika personlighetstyper verkar inte ingå när man delar in grupperna.

Görs det tester på eleverna så lärarna vet vilka som är introverta eller extroverta? Vilka som kan lösa uppgifter i stunden och vilka som behöver lite tid att processa och fundera innan de kan svara på en fråga eller kunna ta ett beslut? Så frågan är ju vad lärarna förväntar sig av ett grupparbetet? Är det bara ett socialt experiment som får vissa att må dåligt och känna sig utnyttjade?


Förutom att det är ett högst odemokratiskt arbetssätt så befäster det även könsroller och det känns jäkligt sunkigt. Vilket kön har de 25 procenten som tar på sig ansvaret och oftast gör gruppens arbete? Jo det är flickorna. Bara av den anledningen bör grupparbete avskaffas. Det verkar inte finnas utrymme för någon dialog med lärarna utan frågor besvaras ofta med ett, "nu är det så!" eller, "nej ni kan inte byta grupp!".

Lärarna verkar inte heller veta varför de gör det. För hur ska man kunna förklara att de tillrättavisar och suckar åt dem som ifrågasätter och fullständigt ignorerar dem som inte bidrar. Vad skickar det för signaler? Så visst, jag gillar att göra saker tillsammans, men bara med andra som också vill göra saker tillsammans. Nu väljer jag bara att jobba med 25-procentare.