Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Staffan Wictorin

Wictorin: En macho karl byter barnblöjor

Den stora fotbollsgalan erhöll mycket kritik eftersom damerna (som vanligt) fick en undanskymd och marginaliserad plats under festligheterna. TV4 tvingades göra en pudel och förmodligen den ende som tyckte allt fortlöpte klanderfritt var (också det som vanligt) Zlatan.

Men damer, visa lite storsinthet. Herrfotbollen har så lite att glädja sig åt att galan väl snart är enda tillfället där killarna får framstå som hjältar. Medan kvinnorna förbereder sig för VM harvar männen i EM-kvalträsket och lyckades med nöd och näppe rädda en poäng mot Montenegro.

Lilla Montenegro med sina drygt 600 000 invånare blev en nästan övermäktig uppgift. Man får bläddra ner till 64:e plats på Fifas rankning för att hitta Montenegro där laget återfinns tillsammans med nationer som Gabon, Burkina Faso och Antigua och Barbuda. Men Hamrén var den usla prestationen till trots varken besviken eller bestört utan förklarade sig belåten med det svenska försvaret. Snacka om halmstrån.

Sanningen, som jag ser den, är att svensk herrfotboll befinner sig på en historiskt låg nivå. Egentligen inte det minsta överraskande utan bara en spegling av utvecklingen inom de flesta idrotter. Ta bara helgens slalomtävlingar som exempel. De svenska tjejerna knep silver och fjärdeplatsen. Männen kom som bäst sjua. På samma sätt kan man pricka av sport efter sport, från tennis till thaiboxning.

Och medan tjejerna förkovrar sig inom utbildning, gör jobbkarriärer och får ett allt större inflytande över samhället som helhet springer killarna omkring på gatorna och skjuter på varandra. Som i Malmö under helgen. Så beklämmande att vuxna, ofta medelålders karlar hellre ägnar sig åt kriminalitet och våld i stället för att göra lite nytta. Begreppet macho handlar inte om brutalitet utan den karl som vill vara riktigt macho ägnar sig åt att byta blöjor på små barn och hjälper till med dammsugningen. Sedan är han förtjänt av att gå på puben med polarna och skräna av sig.

Ovanstående är förstås väldigt generaliserande för jag känner massor med unga killar som är rena föredömen för mänskligheten. Men på det stora hela har männen hamnat på efterkälken. Världen behöver bra karlar och inte små Putinkopior.

Putin, ja. Han reste hem från G 20-mötet efter att ha blivit utskälld på alla förekommande språk men i ryska medier framställdes deras stora ledare som en vinnare. Sanningen är alltid den första förloraren i stater som offrar demokratin för banditvälde.

Själv fick jag i veckan reda på att jag måste byta linser i mina båda ögon. Vanligtvis blir folk deltagande och beskyddande när man berättar att man ska läggas under kniven men ögonoperationer verkar inte väcka några som helst känslor.

- Så skönt för dig, säger alla.

Skönt? Vad är det för skönt med att få sina naturliga linser krossade av ultraljud, utsugna ur ögat och ersatta med något i plast? Jag tycker det låter hur otäckt som helst men i stället för blommor, kramar och deltagande hålla-i-handen får jag klämmiga ryggdunkningar.

- Sluta sjåpa dig. Synen blir ju så mycket bättre syn efteråt, menar människorna.

Om det går bra, ja. Om inte den där kirurgen suger ut hela ögat eller slinter med kniven. Man blir inte ens ompysslad efteråt utan skickas på porten så fort ingreppet är genomfört. Jag vill att släkt och vänner ska samlas runt sjuksängen och viskande be böner om mitt tillfrisknande. Är det för mycket begärt?