Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Staffan Wictorin

Fet mat får överviktiga att tappa kilona

I veckan kom en ny rapport om kostens påverkan på vår hälsa. Den blev ytterligare en spik i kistan för de rekommendationer överviktiga lurats förlita sig till under årtionden av falsk propaganda. Vi har pådyvlats plågsamma dieter bestående av kalorisnål och smaklös mat typ kokt potatis, drivor av råkost och ett halstrat kycklingbröst utan skinn. Det är inte bara deprimerande utan totalt meningslöst.

 Visserligen kan asketism medföra viktnedgång. Men nästan ingen uthärdar sådana uppoffringar utan att återgå till sina gamla vanor. Blixtsnabbt är man uppe i den gamla vikten plus några kilo därtill. Det är hopplöst.

 Den senaste undersökningen bekräftar att överviktiga som får käka mejeriprodukter som fet ost och grädde, fisk - ju fetare desto bättre - kött, helst med fettrand och knaprig svål, olivolja samt grönsaker och bär inte bara tappar i vikt. De sänker dessutom blodtrycket, insulinet stabiliseras, kolesterolet lägger sig på bra nivå samt, som extra bonus, både minne och koncentrationsförmågan ökar.

 Och detta genom att äta god och inspirerande mat, en kost som aldrig hänfaller åt så kallade lättprodukter framtagna i processfabriker och som borde bannlysas. 

 Vad består exempelvis "fettfri" majonnäs av? Majonnäser utan fett är inget annat än ett kemiskt experiment, precis likt tusentals andra produkter som marknadsförs som hälsofrämjande. Nej, ät riktig mat.

 Vad man tvingas offra är snabba kolhydrater (socker). Bröd, potatis, ris och pasta måste intas med försiktighet. Låter lätt men för min generation verkar det nästan vanvördigt. Jag är präglad att tro på brödets och potatisens oersättliga fundament i all kosthållning. I min barndom besökte jag ofta mormor och morfar. Där hemma var det OTÄNKBART att mumsa en skiva ost eller en bit korv utan bröd. Det kallades att "tvärsovla" och ansågs värre än majestätsbrott.

 Denna uppfostran sitter djupt präglad och än i dag har jag svårt för att äta pålägg utan bröd. Jag älskar för den delen bröd. För att inte tala om pasta. Jag skulle kunna äta spaghetti med olivolja, nyriven parmesan och svartpeppar sju dagar i veckan och vara lycklig som en nyrastad taxvalp.

 Men särbon övertalade mig att åtminstone försöka. Jag skar ner på kolhydrater så drastiskt jag orkade under några månader och nu ska ni få höra - senaste läkarundersökningen visade att jag hade gått ner några kilo i vikt och att mina värden var bättre än någon gång under min drygt tioåriga karriär som typ 2-diabetiker.

 Jag hade uppnått detta genom att njuta av middagar som stekta lammkotletter, gräddstuvade kantareller och smörslungade gröna bönor. Eller luncher bestående av ägg och bacon, en knäckemacka med tjockt smör och ost samt skivad tomat. Till kvällsmat åt jag kanske ett kycklinglår (med SKINN) och avokado. På mornarna filmjölk med blåbär. Mums!


 Jag kände mig även piggare, mer energisk och orkade gå längre promenader. Kort sagt - livskvaliten ökade och den ångestväckande skepnaden av doktor Stephan Rössner och hans människofientliga kostråd till aningslösa människor falnade sakta bort.


Ändå är det svårt att inte återfalla till de älskade kolhydraterna. Men ingen behöver avstå helt. Man får käka spaghetti med måtta, helt enkelt. Vid högtidliga tillfällen. Och trösta sig med exempelvis en stor hög nyskalade räkor dränkt i drivor av riktig majonnäs på en tunn, tunn skiva bröd.