Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Per Hägred

Per Hägred: Woodruff gör comeback efter missbruksåren - lätt höstens måstegig

Vem har sagt att världen skulle vara rättvis plats?

Inte countryesset Bob Woodruff i alla fall.

Det gick käpprätt åt helvete för honom men nu är han tillbaka och är åter beredd på att slå välden med häpnad.

Bob Woodruff gör i alla fall sensationell comeback och gästar bland annat Folk å Rock i Malmö den 30/10 (klockan 20 sharp). Country är en lika stor vattendelare som någonsin Dylan. Oftast kommer det med åldern. Förr eller senare sitter man där med George Jones "Walk through this world with me" och "Things have gone to peaces" och tycker att det i stort inte kan bli bättre. På samma sätt som man bara spelar Dylans "Desire" och inte kan slita öronen från Scarlet Rivieras fiol. Dylan fick ju syn på henne från baksätet i sin bil, vevade ner rutan och bjöd in henne till skiv­inspelningen. Han visste. En snabb blick räckte.

Bob Woodruff hade också något i blicken. Hans debut från den 29 mars 1994, "Dreams & saturday nights", är inget annat än en modern country­klassiker. Precis som musiker i hans generation handlade det om country med rock. Country med Gram Parsons, John Fogerty. Till och med Paul Westerberg.

Året efter Woodruffs debut var det rena ­ketchupeffekten på rock med country i blodet:

14 februari 1995: "Tomorrow the green grass" med Jayhawks (andra American-plattan)

26 februari 1995: "Train a comin'" med Steve Earle (comeback efter knarkdomen)

28 mars 1995: "A.M" med Wilcos (Jeff Tweedy) debut.

19 september 1995: "Trace" med Son Volts (Jay Farrar) debut.

Hösten 1995: "Faithless street" med Whiskeytowns (Ryan Adams) debut.

21 november 1995: "The ghoast of Tom Joad" med Bruce Springsteen.

1995: Honeydogs debut.

1995: Richmond Fontaines "Safty".

Woodruff gjorde ytterligare en platta på 90-talet och spelade in demos till en tredje, men skivbolaget kapsejsade och det mesta i sångarens liv blev skit.

- Jag hade min lost weekend som varade i sex-sju år.

2006 hade han lyckats återhämta sig från ett långvarigt heroinmissbruk. Han spelade in musik till filmer i Hollywood. Men det var i Sverige som den verkliga hjälpen fanns.

- Jerker Emanuelson på Sound Asleep gav ut de där demoinspelningarna som jag hade liggande, "The lost kerosene tapes". Och sedan hörde Malmö­bolaget Rootsy av sig och ville sätta ihop en turné. Jag sa bara ja ja ja. Jag tänker inte efter så mycket utan tar chanserna när de dyker upp.

Och det är den turnén det handlar om nu.

- Jag träffade en kvinna härom kvällen som berättade att min debut är hennes bästa platta någonsin. Vad säger man om sånt? Jag är ­verkligen tagen av detta. Det finns många änglar i Sverige.

Jag frågar om hans tolkning av Arthur ­Alexanders "It's really got to be this way".

- Vi befann oss på samma bolag han och jag och jag hörde den platta som skulle bli hans senaste. Jag är oerhört inspirerad av sydstatssoul från 60-talet, vilket en del mer ortodoxa countrymusiker tycker är lite suspekt. Men jag vill sjunga som Sam Cooke.

Nu har Woodruff spelat in material till en halv skiva, som ska komma ut. 15 år efter förra.

Bob kompas av Shurman under konserten.

Lätt höstens mesta ­måstegig.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!