Nellie Erberth skriver krönikor i Kvällsposten varje tisdag. Foto: CHRISTIAN ÖRNBERGNellie Erberth skriver krönikor i Kvällsposten varje tisdag. Foto: CHRISTIAN ÖRNBERG
Nellie Erberth skriver krönikor i Kvällsposten varje tisdag. Foto: CHRISTIAN ÖRNBERG
Tvååringen är mer hemma bland appar än oss. Foto: JOHAN ADELGRENTvååringen är mer hemma bland appar än oss. Foto: JOHAN ADELGREN
Tvååringen är mer hemma bland appar än oss. Foto: JOHAN ADELGREN
Nellie Erberth

"När blev tvååringarna bättre än vi på allt det tekniska?"

Publicerad

”Jag vill kolla Youtube!” ”Jag vill kolla Youtube!” 

Jag kollar förvånat ner på tvååringen som precis bad om min mobiltelefon. När började så små barn använda Youtube egentligen!?

Jag kollar fascinerat på när hon tar min mobil och börjar trycka runt på skärmen. Hon vet precis var allting är – hur appen ser ut, hur man trycker bort all reklam så snabbt som möjligt och om jag får ett meddelande drar hon nonchalant bort det direkt.

Många av barnklippen på Youtube är på engelska, och när hon börjar upprepa färger som ”green” och ”red” höjer jag inte längre på ögonbrynen. För all den teknik som sköljde över som en våg när jag var liten är så klart en självklarhet nu. 

Och jag har aldrig känt mig så gammal.

 

Alltså, det är klart att utvecklingen går framåt. 

Men när blev jag den äldre generationen? 

Skräcken infinner sig när jag inser att jag snart kommer vara en stenåldersmänniska som inte förstår sig på det senaste. Själv bli hånad, precis som jag brukade garva åt lärare som inte förstod Powerpoint eller när föräldrarna skulle lära sig att swipa och zooma på sin sprillans nya Iphone.

Jag skäms lite över alla de gånger jag suckat åt min farsa när han inte förstått något på sin Ipad, eller de gånger jag blivit irriterad över att mamma behövt hjälp med sin Instagram. Nu förstår jag att jag en dag kommer sitta i samma sits – om inte i en ännu värre. Hur snabbt ska det gå egentligen? Vem är mest i tiden nu – är det jag som är 22, eller mitt kusinbarn som är 2 år?

 

På många sätt är det coolt det där, ändå. Jag minns när vi fick dator och internet hemma för första gången, och hur jag fick sitta på en stol lite bakom mina två bröder och se på när de ”surfade”. Jag var så liten att jag knappt förstod varför det var särskilt häftigt men jag minns att jag kände det på stämningen – att det här var något nytt, något spännande.

Jag räknas som ung, och hänger lätt med i svängen gällande ny teknik. Därför är det möjligtvis inte jag som ska sitta och gnälla i en krönika, men det slår mig så pass hårt när jag passar den lilla tjejen och hon vägrar dricka sin välling om hon inte får kolla på Youtube samtidigt. Att kanske är det snart min tur att vara långsam och trögfattad, för går det i den här takten – att jag känner mig gammal när jag bara är 22 – hur lite kommer jag då förstå när jag väl är 50?

 

Men, sen finns det såklart klassiker som aldrig blir gamla. Det är inte bara Youtube och färger på engelska, utan det finns lekar som vinner över Ipaden varje gång. Att bygga koja och sen flytta in i den för kvällen är en hejdlös vinnare – och jag bygger slott med kuddar och filtar precis som mina bröder gjorde till mig. Som min pappa gjorde till dem, och som han själv gjorde med sina syskon för ungefär hundra år sedan (räknat i teknikår).

När vällingen väl är uppdrucken är det ändå sagorna som är mysigast att lyssna på, och tillsammans med min kusin lyckas vi natta lilltjejen – precis som våra föräldrar en gång gjort med oss, trots de nymodigheter som var populära då.

 

Det är lugnande, den där stunden när hon till slut somnat på min arm. För jag inser – att oavsett hur lite jag kommer förstå när jag är lika gammal som fossilerna, och ungdomar skrattar åt mig för jag önskar att ”knapparna skulle vara lite större” – så kommer de gamla klassikerna aldrig gå ur tiden.

Läser man bara om samma saga ungefär elva gånger, så somnar vilken tvååring som helst till slut. 

Relaterade ämnen
Nellie Erberth
Nellie Erberth

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Kvällspostens startsida

Mest läst i dag