Kvällspostens Nellie Erberth om en mörk samtid som behöver strimmor av ljus. Foto: CHRISTIAN ÖRNBERGKvällspostens Nellie Erberth om en mörk samtid som behöver strimmor av ljus. Foto: CHRISTIAN ÖRNBERG
Kvällspostens Nellie Erberth om en mörk samtid som behöver strimmor av ljus. Foto: CHRISTIAN ÖRNBERG
Nellie Erberth

Djurgården – är det inte bara snobbar som hejar på dem?

Publicerad

Jag har bråkat om fotboll igen. Den här gången var det inte för att jag precis blivit ett nyfrälst MFF-fan i ett Bajen-tåg. 

I en värld full av tunga nyheter varannan dag – blir det plötsligt skönt att inte diskutera något annat än världslig fotboll.

Jag satt på en stökig bar, och förmodligen spelades det någon form av allsvensk match eftersom mitt val av himmelsblå T-shirt med en MFF-logga var ovanligt provocerande. Många frågade "om inte alla spelare som spelade i ”mitt lag” var danska?" 

Jag gav dem bara en förvirrad blick som svar (i ärlighetens namn hade jag inga andra rena tröjor och jag tycker blått är fint), och fortsatte vidare till mitt bord.

 

”Varför är världen så jävla mörk nu för tiden!?” 

En av mina vänner utbrister sin ängslan efter en pushnotis på mobilen, förmodligen en nyhet om ett bombdåd, korrupta poliser eller nyfunna kroppsdelar. Vi undrar om det är så att världen har blivit hemskare – med upptrappningar av terrorhot och flyktingar som drunknar någonstans på väg från ett krigsdrabbat land – eller om det är vi som är mer informerande. Häromnatten somnade jag med min iPhone i handen – det säger en del.

Många gånger när jag och polarna har pratat om sociala medier så pratar vi om det i negativa termer, hur dåligt det är att alltid vara uppkopplad eller hur irriterande det är att alltid kunna veta vad människor är eller håller på med.

Vi pratar om det paradoxala i att det är så viktigt att veta hur det står till i omvärlden – men att det ändå hade varit så skönt att stänga av, slippa veta.

 

Några av Kim Walls kroppsdelar är nu återfunna – ett huvud har hittats i en påse, två ben hittas också. 

Polisen meddelar att de ska fortsätta sökandet efter armarna, så att hennes anhöriga kan få begrava en hel kropp. Kvinnovåldet, det blir så påtagligt. Ytterligare en man som – om misstankarna stämmer – tog sig rätten att ta en kvinnas liv. Jag läser nyheten och skickas fem år tillbaka, när jag själv satt som anhörig på en rättegång som gällde kvinnomord. 

Hur kvinnan i fråga också hade blivit bragt om livet, hur jag bara var sjutton år första gången jag förstod vidden av det kvinnovåld som härjar i hela världen.

 

”Jag vill ha en ny Pokémon Go-tid”, svarar jag. 

”Minns ni hur härligt det var?” 

Mina vänner nickar i takt, när det där enkla men geniala spelet Pokémon Go tog över världen en hel sommar och folk glömde bort alla tunga nyheter för ett tag.

Istället möttes enorma folkmassor i Central Park – och en något mindre men lika engagerad folkmassa på Nobeltorget – för att fånga interaktiva Pokémons via mobilen. Hur ett enkelt spel plötsligt vände det där med negativa telefonvanor till något positivt. 

Människor var ute, föräldrar spelade med sina barn och överallt möttes främlingar och spelade ihop.

 

Plötsligt skriker några män högljutt på andra sidan baren, någon har gjort mål. 

Nu är jag inte alls förvirrad över piken jag fick innan. Självklart ska vi diskutera fotboll, skoja om varandras lag och skrika när någon gör mål. Allsvenskan kan ju vara den där ljusstrimman i den annars tunga världen, och för mig, som hejar på MFF, är det en starkt lysande strimma eftersom de återigen ser ut att hämta hem seriesegern. Jag bestämmer mig där och då, att när MFF vinner hela skiten – inte om, utan när – så ska jag också fira.

 

Jag reser mig sakta från bordet och går bort till mannen som frågade om jag var dansk innan, dunkar honom lätt i ryggen och frågar: ”jaså du hejar på Djurgården du… är det inte bara snobbar som gör det?”.

Relaterade ämnen
Nellie Erberth
Nellie Erberth

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Kvällspostens startsida

Mest läst i dag