Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Mirijam Geyerhofer

”Sverige beter sig som en bråkig tonåring – varför?”

Mirijam Geyerhofer skriver krönikor på lördagar hela sommaren. Foto: CHRISTIAN ÖRNBERG
Skräpiga stränder och ett ökat klimathot. Vad gör vi åt det? undrar Mirijam Geyerhofer. Foto: ANDERS YLANDER / GT/EXPRESSEN

Nu är det dags! 

Av med foliehattarna och kavla upp ärmarna gott folk, för vi har en klimatkris att lösa och det kommer krävas att alla hjälper till att paddla om vi ska lyckas vända den här skutan. 

Sverige beter sig som en bråkig tonårskille. Så mycket dåligt självförtroende, och ändå en konstant känsla av att vara bättre än alla andra. Slår sig för bröstet så hårt att det nästan gör ont samtidigt som ett tillrättavisade finger hytter mot precis alla andra. 

Medan inlandets skogar står i full låga trotsar vuxna människor grillförbudet samtidigt som de ilsket hävdar att bränderna är början på ett inbördeskrig startat av hemvändande IS-terrorister. Rapporteringen om att juli månad inte varit så varm sedan man började mäta väder i mitten av 1700-talet bemöts med en kvävd gäspning och något mumlande om att jordens temperatur alltid gått upp lite upp och ner. 

 

Det finns en grupp människor i samhället som skrämmer mig mer än några andra, och det är precis de här personerna som vägrar se några som helst samband mellan sitt eget liv och världsläget i stort. De som skyller på andra oavsett om det gäller långa vårdköer, höjda bensinpriser eller det faktum att vi svettats konstant sedan i maj. 

Samtidigt är jag lite avundsjuk eftersom det onekligen verkar väldigt praktiskt att slippa ta något eget ansvar eftersom ansvar inte helt sällan kräver någon form av uppoffring av den egna bekvämligheten. 

För när vi redan i onsdags – med fem månader kvar av året – nådde World overshoot day, alltså den dag när vi har lyckats förbruka jordens totala årskvot av naturresurser, vändes blickarna snabbt bort från Europa. 

 

För här kan vi minsann sköta oss. Speciellt i lilla Sverige, där vi varken har kolgruvor eller barnarbete och till och med nazisterna sopsorterar. Vi är ju inte så många heller, och har ett pyttelitet land långt bort från allt annat, vi märks knappt. Att vi skulle behöva över fyra jordklot om alla i världen levde som vi spelar inte så stor roll, titta på Asien i stället, där äter de minsann hund och slänger plastpåsar i havet med flit! 

Jag är långt ifrån perfekt, men jag har i alla fall vett att skämmas för min sopiga livsstil och försöker kompensera för mina brister så gott jag kan istället för att låtsas som att klimatfrågan är ett vänstervridet hittepå. Och jag ska bli ännu bättre. 

Och ni som fortfarande tror att Moder jord beter sig precis som hon vill utan påverkan av mänsklig inblandning bör nog fundera ett varv till, för snart kan ni inte ens stoppa huvudet i sanden längre för all plast som ligger i vägen. 

 

LÄS MER: Här är sommarens krönikörer i Kvällsposten

 

Mirijam Geyerhofer

Ålder: 38.

Bakgrund: Journalist.

Skriver gärna om: Feminism och antirasism.

Sommarfavorit: Iskaffe, fluffiga pioner och flipflops.

Smultronställe i Sydsverige: Kallbadhuset i Malmö.

Läs Mirijam Geyerhofer varje lördag i Kvällsposten