Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Mirijam Geyerhofer

”Mitt beach 2018 handlar väldigt lite om min kropp”

Mirijam Geyerhofer är en av Kvällspostens sommarkrönikörer.Foto: CHRISTIAN ÖRNBERG
Beach 2018? Inte om kropp, enligt Mirijam. Foto: ALEKSANDRS TIHONOVS. ALEXTIHONO / ADOBE STOCK

Det här är vår stund på jorden. 

Vi föds, snurrar några varv runt solen och sedan dör vi. Typ. Kanske hinner vi förändra världen någonstans däremellan, men förmodligen inte. 

Mer troligt är att vi lägger vår dyrbara tid på att caps lock-bråka med en okänd människa om dennes kroppsbehåring. 

Vad skulle du göra av din tid om du inte hade så många dagar kvar att leva? Den frågan ställer jag mig själv med jämna mellanrum när vardagens ekorrhjul börjar snurra för snabbt och min hjärna tappar greppet om vad som är viktigt på riktigt och vad som faktiskt går att skita högaktningsfullt i. 

En av sakerna som jag har bestämt mig för att strunta i är min kropp. Det låter lite ledsamt, jag vet. Men det finns en bra förklaring. 

Nästa år fyller jag 40 och mot bättre vetande börjar den mentala åldersnojan nu smyga sig på. Ålder är bara en siffra heter det ju, men eftersom samhället dagligen tvångsmatar oss med budskap om hur vi snabbast och enklast förskönar, förminskar och föryngrar oss så är det svårt att värja sig. Jag tänker dock inte gå under utan strid, så för ett par år sedan bestämde jag mig för att sluta hata min kropp och börja älska den i stället – men det var ju fanimig om möjligt ännu jobbigare? 

Inte för att jag inte skulle klara av att lära mig att tycka om detta som samhället i alla år påpekat är fult och fel, utan för att jag i detta tidevarv av fri skärmtid ständigt bevittnar de fullständigt absurda påhoppen på personer som driver kroppspositiva konton på sociala medier. 

 

Det är nästan skrattretande hur bra vi kvinnor måste vara på att gömma våra kroppar för omvärlden eftersom samma omvärld uppenbarligen hamnar i svår chock när allt som tidigare dolts plötsligt läggs upp i ljuset utan filter. Kanske är problemet att gemene person efter alla år av avancerad bildretuschering faktiskt har missat detta. Missat att det i grunden växer hår på alla människor, och har glömt att det faktiskt är vanligare med celluliter, bristningar och troskantsvalkar än motsatsen. 

För medan manligt kodade kroppar får ta all plats de behöver, så blir det lynchstämning i kommentarsfälten när en tjock kvinna i baddräkt gör bomben ner i en svalkande sjö. Tjocka kvinnor ska nämligen inte hoppa från bryggor och se glada ut, de ska sitta i skuggan på stranden under ett svettigt stycke tyg och hata sig själva, då får de vara ifred. Då gör de rätt. 

 

Mitt eget beach 2018 kommer handla väldigt lite om min kropp. Jag kommer inte hata den, men jag kommer inte heller försöka älska den. Den ska få vara ett stycke kött och blod som inte finns till för någon annan än mig och som därför inte heller ska granskas, kommenteras eller kritiseras. Den ska – för första gången sedan jag var tonåring – få vara ifred.

Det här är min stund på jorden. Och detta förändrar världen för mig.  

 

LÄS MER: Här är sommarens krönikörer i Kvällsposten 

 

SOMMARKRÖNIKÖR

Mirijam Geyerhofer

Ålder: 38.

Bakgrund: Journalist.

Skriver gärna om: Feminism och antirasism.

Sommarfavorit: Iskaffe, fluffiga pioner och flipflops.

Smultronställe i Sydsverige: Kallbadhuset i Malmö.

Läs Mirijam Geyerhofer varje lördag under sommaren i Kvällsposten