Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Mattias Larsson

Valet handlar inte om varifrån vi kommer – utan vart vi ska

”Rösta på vem du vill – men glöm aldrig att du röstar för oss allihop”, skriver Mattias Larsson. Foto: PATRIK C ÖSTERBERG /IBL
Kvällspostens söndagskrönikör Mattias Larsson. Foto: TOMAS LEPRINCE

Min far skulle just stänga ytterdörren för att för första gången gå och rösta när min annars ytterst tystlåtne farfar sa: ”Du. Glöm inte var du kommer ifrån”.

Det Malmö som pappa kommer ifrån finns inte längre.

Det gör inte heller det Malmö vi nu går och röstar för.

Ännu.

Nobelvägen 91.

Uttalat ”Nitti-Itt”.

Där växte min far upp.

Han föddes innan andra världskriget hunnit fylla ett och växte upp i efterkrigs-Sverige på och kring Möllan mitt i Malmö på den tiden när arbetarna bodde där.

Farfar var plåtslagare, farmor lite av varje. Kanske egentligen inte nåt, men ändå allting.

Högre utbildning var där och då exakt lika främmande som falafel, mobiltelefoner och klimatångest.

Sommaren när min far var 18 samlades halva kvarteret i vardagsrummet på Nobelvägen "Nitti-Itt".

Det var fotbolls-VM i på hemmaplan och min farfar hade sprängt alla barriärer och gått och köpt en tv.

Bara fotbollen kunde få någon i min släkt att göra något så fullständigt tanklöst.

 

Exakt en vecka innan VM började var det nyval i Sverige.

Hösten 1957 upplöstes koalitionsregeringen mellan Socialdemokraterna och Centerpartiet sedan folkomröstningen om pensionsfrågan splittrat de båda partierna.

Min farfar var en tystlåten man, han dog en svinkall vinternatt det året jag skulle fylla tio och jag minns inte någonting han sagt till mig.

Däremot kommer jag aldrig glömma den gången när han, efter sin hjärnblödning och inlagd på det Värnhems sjukhus som i dag är studentboende, tog min lilla hand i sin enda fungerande plåtslagarnäve och kramade så hårt han kunde.

Det hade då gått 29 år sedan den där första söndagen i juni 1958 när han sa åt min far att aldrig glömma var han kom ifrån.

Jag bor i dag så att jag flera gånger varje vecka passerar ”Nitti-Ittan”.

Och jag tänker ofta på det där.

 

För nu är det snart val i Sverige igen och stället min far kommer ifrån, och som han aldrig skulle glömma, finns inte längre.

Gatorna ligger kvar, de heter likadant och husen står stadiga.

Men det är inte samma ställe längre.

Så fungerar livet på planeten jorden.

Det uppfinns saker i Silicon Valley, det krigas i Mellanöstern, det skickas produkter och människor tvärs över världen varje dag.

Malmö är en del av detta, på många sätt mer än genomsnittsstaden.

Så när vi nu går och röstar handlar det inte om varifrån vi kommer, utan vart vi ska.

Vi lever i en tid där alldeles för många politiska partier är mer intresserade av att föra en politik de tror folk röstar på än en politik de själva tror på.

Makten tycks viktigare än målet.

Vi skulle kunna argumentera för att det är bra, att röstarnas åsikter för politiken mot det folket vill.

Jag är rädd att det är livsfarligt.

Jag kan bara gå till mig själv för att inse att jag inte ska få föra några politiska agendor, varken på kort eller lång sikt.

 

Malmö när min pappa var barn var en fattig och nedgången arbetarstad.

Malmö när mina barn växer upp är en kunskapsstad där vi som har har mer än någonsin, där barnfattigdomen är överlägset högst i Sverige och många har så lite att de kommer få svårt att någonsin få något alls.

Så när vi nu går och röstar gör vi inte det för Malmö i går eller ens i dag. 

Vi gör det för framtiden.

Jag inser att jag vet väldigt lite om framtiden men jag vet alla fall vad jag vill säga till mina barn när de någon gång i början av 2030-talet går för att lägga sina första röster.

”Rösta på vem du vill. Men glöm aldrig att du röstar för oss allihop”.