Maria Rydhagen
Lars Winnerbäck är egentligen ingen husgud hos mig men detta har han sagt bäst: ”Tror du med handen på hjärtat. Att du vågar va stark när det verkligen gäller? Jag stirrar i spegeln och hoppas att jag är den jag tror”.
Marina Ovsyannikova, profilerad journalist med en rysk mamma och en ukrainsk pappa, demonstrerade i direktsänd statlig tv. Hon var den hon trodde, hon var den hon hoppades. Nu riskerar hon fängelse. Ett dyrköpt ställningstagande.
Alla väljer olika, och alla har sina skäl. Många väljer att fly. Andra stannar och håller ställningarna. Med facit i hand kan den endera sidan framstå som svikare – men det är just med facit i hand. Allt vi har nu är en okänd framtid och ett flöde av tragiska nyheter från kriget.
Det sägs att man ska lära av historien, men vad hjälper det oss nu att tänka på andra världskriget? Det påverkade Europa och världen för alltid. Men är också numera så längesedan att hela skeendet i våra ögon framstår som i någon mening klappat och klart. Vi har alla sett så många tv-serier och filmer att färgerna blivit urtvättade. När man i dag tänker på Anne Frank och hennes familj är det lätt att tänka att JAG självklart skulle gömt dem om jag ställdes inför valet. Men när det hände var det förstås en otrygg och dessutom ganska påfrestande situation att – i trots mot en våldsam diktatur – serva en gömd familj i två år.
Vi har redan facit och då är det enkelt. Men den som fattar ett beslut NU står som med en nytänd tändsticka. Om några sekunder slocknar den och allt är för sent. Vad väljer du?
Är de som flyr hjältarna? Eller de som stannar?
I efterhand är det lätt att döma men i nuet, vad vet man? Vad gör man? Och framför allt, hur modig är man? Jag läser ”On tyranny” av Timothy Snyder för att förbereda mig mentalt. Hjälper det? Ja inte vet jag.
Jag har alltid trott att jag är en sådan som stannar. För att det nu, i fredstid, är mitt sätt att lösa konflikter och svårigheter. Att träla på och härda ut och kämpa på. Typiskt mig. Men vad vet jag om hur jag blir efter en bombnatt?
Allt jag kan säga är att jag högaktar Marina Ovsyannikova och alla andra som steppar upp när det verkligen gäller.
Vi som lever i fredens Sverige kan i alla fall göra vårt bästa för att lyssna och försöka förstå. Att inte bli den som ”inte visste något”. Kvällsposten bevakar och existerar i Sydsverige, mitt i världen. Färjorna från Polen och Tyskland lägger till i våra hamnar: Karlskrona, Trelleborg och Ystad. Det är hit flyktingarna kommer. Det är härifrån Ukrainafrivilliga åker till kriget. Det är på samma färjor som hjälptransporterna kör ombord.
Våra journalister gör sitt bästa för att berätta om det som händer här, besluten som påverkar oss, människorna som kommer hit.
Ju mer jag läser, desto mer säker blir jag på att jag inte har en aning. Om hur det skulle bli om kriget kommer hit. Om jag håller ut, när det verkligen gäller. Om jag är den jag tror.
Maria Rydhagen är chefredaktör på Kvällsposten, Expressens sydsvenska edition.