Maria Rydhagen
SD-politikern Jens Lindholm, som sitter i flera nämnder i Hässleholm, blev vittne till ett dramatiskt polisingripande på onsdagen. Under morgonen blev han ombedd av SD:s Youtube-kanal Riks att ta sig till platsen, ett villaområde, och filma.
– Jag fick ett meddelande om det var någon i närheten som kunde åka dit och ta ett par foto eller filma något till Riks. Jag bor inte långt därifrån och skulle ändå på möte åt det hållet, säger han till Kvällspostens Elisabeth Lindbäck.
Jens Lindholm var onekligen på rätt plats vid rätt tillfälle. Sådant tycker vi om och självklart visade vi filmen på onsdagen, timmar efter dramat.
Men hur fungerar en tv-kanal som vill vara en nyhetsplattform men som skickar ut folkvalda politiker på fältet? Vad händer den dag som Riks ska granska samma politiker? Om Jens Lindholm hamnar i blåsväder, ska han filma sig själv då?
I Staffanstorp uppmärksammar den ledande politikern Christian Sonesson (M) att en del familjer har problem att betala elräkningen. Skyddsnätet skulle kunna vara tillräckligt finmaskigt för att fånga upp dessa, innan de hamnar i fattigdom och betalningsanmärkningar.
Är det inte det? Fungerar inte vårt samhälle? I så fall är det väl politikerna som ska ändra på det.
Men Christian Sonesson goes Världens Barn-gala och efterlyser swishgåvor för att på privat väg hjälpa utsatta. Som tur är känner han personligen en tidigare Notarius Publicus-medarbetare så säkerligen kommer allt att gå rätt till. Och visst är det SNÄLLT. Engagerat!
Men vad säger det om politiken? Funkar inte den? Ska vi alla börja swisha berörda som vi just i dag känner starkt för? Vad hände med att rösta fram politiker som har ett konsekvent program för hur så kallade SKATTEPENGAR ska användas? Ett drygt hundraårigt system som många tycker fungerar väldigt bra. En så kallad representativ demokrati.
I Region Skåne kör samtidigt Socialdemokraterna ett slags Andra chansen med tågpriserna. De förlorade makten efter valet, men deltar i de politiska processerna, förstås. När det gällde höjda tågpriser landade beslutet inte som de ville. Så funkar demokratin. Man vinner inte alla strider.
Men S tar inte skeden i vacker hand utan startar då en gräsrotskampanj. Fast en gräsrotskampanj med partipengar i ryggen. Jag mötte dem själv på Triangeln mitt i Malmö. Minst tre aktivister på dagtid med specialdesignade opinionströjor och proffsiga namnlistor.
S-toppen Andreas Schönström tycker att det gör demokratin ”levande” medan M-politikern Carina Zachau påpekar att beslutet i själva verket är spikat:
– Det vore renhårigt att berätta att han justerat protokollet och att möjligheterna att ändra det är minimala.
(Carina Zachau påpekar för övrigt också att Socialdemokraterna faktiskt 2017 röstade för att biljetterna skulle följa konsumentprisindex, så varför böla på gator och torg nu, liksom.)
Man undrar faktiskt lite över de här tvära kasten och rollbytena. Är politikerna inte nöjda med den stora makt de redan har, på sin egen arena – måste de sladda över till andra områden och agera där också? Vad sysslar de skånska politikerna egentligen med?
Maria Rydhagen är chefredaktör på Kvällsposten.