Maria Rydhagen
Jag trodde jag skulle gå hem vid fem. Så blev det inte. Man förstod direkt när larmet kom: Detta är allvarligt.
Medan jag cyklade till Latinskolan genom centrala Malmö blev jag omkörd av tre ambulanser. För varje siren jag hörde, alltmer orolig. Detta är INTE bra. Det får inte vara sant. Inte en skola till (Eslöv, Kristianstad, Trollhättan). Skolor är platser där man lär sig saker och kanske svimmar av tristess. Inget värre än så. Skolor ska inte vara brottsplatser.
När jag kommer fram är det fullt med blåljus. Polistejp som spärrar av ett stort område runt skolan. Stopp på Amiralsgatan, Malmös stora genomfartsgata. De gröna bussarna bara står helt förvirrade vid kanten och väntar, mitt i rusningstid.
Redan många poliser, fler kommer. En målad piketbil bränner rakt in i avspärrningen. Poliser hoppar ur. En stund senare: Insatsstyrkan. Fyra svarta bilar med maskerade, tungt beväpnade poliser.
Detta alltså på Malmö Latin. Gymnasiet som jag drömde om att få gå på. Anor från 1406, då en klosterskola. I dag en skola för estetiska utbildningar, vildhjärnornas skola.
Den vackra gula fasaden. De uppfordrande orden över portarna: ”Herrens fruktan är vishetens begynnelse”. Fast i dag är det med individen som visheten börjar: ”Du är något alldeles särskilt – och det är vi också. Väljer du Malmö latinskola får du en levande skola fylld av kreativa uttryck, mitt i Malmö”, står det på hemsidan.
Det är så en skola ska vara. Kreativ, danande, levande. Inte på detta sätt: Avspärrad och utsatt för våld.
Just nu har vi några få svar – och en ofantlig massa frågor.
Vad exakt hände där inne på skolan? Vilka var personerna som befann sig på skolan? Varför var de där?
Är den gripne förhörd? Isåfall, vad säger han? Vad låg bakom dådet?
Kunde någon stoppat detta? Var det en skolattack? Eller snarare, som eleverna jag pratade med sa, ett slagsmål som urartade? Varför börjar man, isåfall, slåss på en skola?
Något vet vi: Larmet kom klockan 17.12. Ett 50-tal personer i lokalen. En gripen, som tros ha agerat ensam. Två döda.
Men mest av allt frågor. Och bestörtning.
Vi är alla omskakade i kväll. Malmöbor, elever, föräldrar, lärare. Nu går tankarna till offren. De kommande dagarna kommer vi att söka svaren. En sak står klar redan nu: Skolor ska inte vara brottsplatser. Nu måste säkerheten måste höjas dramatiskt. Det får inte vara fler elever som associerar sitt eget klassrum med våldsdåd, och att jobba på en skola kan inte vara ett riskyrke. Det bara får inte vara så.