Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Maria Rydhagen

Stresskurser i vården visar att vi har gett upp

RYDHAGEN: ”I vården kommer det inte att ske – det är budskapet som kurserna ger. Taket kommer inte att lagas. Stressen i arbetet kommer inte att bekämpas. Gilla läget eller tack och hej.”Foto: KRISTER HANSSON / HANSSON KRISTER PB PRESSENS BILD

När chefen delar ut gummistövlar till alla – då vet man att läckan i taket aldrig kommer att lagas.

Lite så känner jag när jag läser om stresskurser för vårdanställda. 

ALLA HAR GETT UPP.

I grund och botten är det alltid smartast att gilla läget. Jobbar man i en stressig bransch är det så klart bättre att lära sig smarta knep vad gäller sömn, kost och träning – än att gå in i väggen eller få en hjärtattack när man är 42.

Det är som det är.

Omfamna det.

Gör det bästa av situationen.

Jag gillar i grund och botten det sättet att tänka. Så klart ska man granska sin omgivning och förhålla sig till den på ett intelligent sätt. Inte stå och dunka huvudet i väggen varje dag. Samma vägg. Samma huvudvärk. Det är ju inte bra. Man får inte vara dum. Var och en har ansvar för sitt liv. 

På så vis kan man tycka att stresskurser för vårdanställda är en härlig idé. ÄG DITT LIV, liksom. Påverka själv så att du kommer hem från jobbet i ett stycke. Jättebra initiativ.

Men.

När man läser vad de här kurserna erbjuder, så får man samtidigt en indikation på hur det står till i vården.

Jag fick en sådan där inbjudan i mejlen i dag, som riktade sig till ”all vårdpersonal” (oklart varför mejlet gick till mig?). Det spelar ingen roll vem som ligger bakom just denna kurs, det finns miljoner likadana. Klockan 9.00 till 16.00 – 6 900 kronor – så hanterar du stressen.

”Så hanterar du stressen” – vilket skit att servera.

Man anar vad som kan ligga bakom. Programpunkter som ”Beteendestrategier i pressade situationer” kanske i själva verket bottnar personalens krav om att ”vi måste vara två personal på nätterna”. Man kanske helt enkelt ville lösa problemet.

Men nej, tyvärr – det ryms inte i budget. Vi kör på som tidigare. Du är själv nattetid. Lär dig hantera det. Du ville ha en kollega – du fick en strategi. 

För att inte tala om delkursen ”Vilka beteenden och personlighetsdrag som ökar risken för stressbesvär”. Vad menar de? Är det liksom fel på FOLK nu? Är vissa personer för kasst utformade för att jobba i vården?

Larmrapporterna om den stressiga situationen för vårdanställda duggar tätt. Ingen kan ha missat det (läs till exempel här och här). Är det verkligen rimligt att förklara stressproblemen utifrån medarbetarnas PERSONLIGHETSDRAG? 

Nä, kursansvariga. Det är ett slag under bältet.

Det är då jag inser vad de här mejlen om stresskurser egentligen vill säga:

”Hej alla vårdanställda. Stressen kommer aldrig att organiseras bort. Never ever. Det är omöjligt. Vänj dig – eller sluta. Stå ut – eller inse att det är dig det är fel på. Klart slut.”

Som sagt. Om det regnar in på jobbet är det så klart toppen att arbetsgivaren köper gummistövlar och paraplyer till alla. MEN KANSKE HADE DET VARIT ÄNNU BÄTTRE ATT LAGA TAKET. 

I vården kommer det inte att ske – det är budskapet som stresskurserna sänder ut. Taket kommer inte att lagas. Stressen i arbetet kommer inte att bekämpas. Gilla läget eller tack och hej. Tyvärr är det vad som står med liten text i de där inbjudningarna till stresskurser. Hur härliga och konstruktiva de än är.