Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Maria Rydhagen

Snälla, snälla, vi måste fortsätta vara försiktiga

Foto: FRITZ SCHIBLI
Bevakningschefen Pontus Carlsson beskriver stranddagen i Höllviken som ”ett okontrollerbart kaos”.Foto: Privat

Snälla, snälla, fortsätt vara rädda om er.

Rapporteringen från flera sydsvenska stränder på söndagen kändes inte alls bra.

Vi måste fortsätta vara försiktiga.

Hur trist det än känns.

På inrådan av en naprapat tar jag magnesium som kosttillskott. Det är meningen att jag mindre lätt ska få muskelkramp då. Det fungerar. Den där oläckra känslan när man råkar vrida till vaden och den låser sig helt – jag slipper den. 

Med jämna mellanrum tänker jag: Egentligen behöver jag nog inte magnesium, jag har ju inte det där krampproblemet längre.

Så slutar jag. Och krampen kommer tillbaka.

Minnet är kort helt enkelt, och samma sak gäller riktlinjerna kring corona. Det är som att alltför många tänker: ”Det där med corona-reglerna, vad då? Vi klarar oss ju”. 

MEN DET ÄR JU OM VI FÖLJER REGLERNA SOM VI HAR EN CHANS ATT HÅLLA OSS FRISKA.

Under söndagen var det trångt på flera stränder i Sydsverige. På Kämpingestranden var det över 10 000 badgäster under helgen. Rekord. Men också rekordriskabelt. 

– Det är ett okontrollerbart kaos. Det är helt smockfullt, säger Pontus Carlsson, bevakningschef på Falsterbonäsets livräddare. 

Scaniabadet, Västra hamnen i Malmö på söndagen.Foto: FRITZ SCHIBLI

Badare som Kvällspostens fotograf Fritz Schibli pratat med känner oro för att andra kommer för nära. Några säger till på skarpen, andra inte. Svårt att agera polis i vardagen. 

– Jag tycker inte att folk tar hänsyn. De går och ligger för nära. Jag tycker faktiskt här skulle vara mer badvakter som säger till, säger Ann-Kristin Jeppsson från Staffanstorp.

Läraren Emma Thorsell från Malmö försöker signalera så gott hon kan att avstånd är bra.

– Vi försöker komma tidigt, vi har två små barn. Tanken är att när man är lite tidigare så får man en bra plats och kan sprida ut sina saker. Men det är ganska svårt. Nu vid tolv-tiden kommer fler och fler. De lägger sig närmre och närmre. Det är svårt.

”Det ser inte ut som en pandemi. Det ser ut som alla andra år”, säger kvinna.

Det är så det inte får bli.

Det är inte alla andra år nu.

Det är 2020, ett år då gemensam hänsyn betyder mer än det någonsin har gjort.

Det var i mars som allting ändrades. Jag tror att vi var många som tänkte: Vi klarar det fram till semestrarna. 

Men nu är det snart skoldags och jobbdags och nystart igen, och vi är fortfarande kvar med höga smittal och rekommendation att jobba hemma.

I Danmark har smittan slagit till igen. I Århus har antalet drabbade ökat och nu krävs munskydd i kollektivtrafiken. 

De nordiska länderna har varit sist ut att rekommendera munskydd, men nu vänder alltså Danmark, även på internationellt plan. I veckan gick Sundhedsstyrelsen (motsvarande Socialstyrelsen) ut och rekommenderar alla att ha munskydd i väskan – och ta på det om man åker buss, tåg eller färja i rusningstid.

Danska statsministern Mette Frederiksen håller inte igen. 

– Vi har blivit slappa. Avståndet mellan människor har blivit kortare och kontakten mellan människor har ökat. Vi befinner oss på en plats, där vi måste avgöra, vilken typ av höst vi ska gå in i, säger hon.

Hon har rätt. Det är nu det avgörs. Hur vill vi att resten av 2020 ska utveckla sig? Hyfsat hänsynsfullt och solidariskt som våren och försommaren, eller uppgivet och likgiltigt. Jag tror vi klarar det. Men det fixar sig inte av sig själv.

Hoppas att ni får en bra vecka. Fortsätt hålla avstånd, så kämpar vi tillsammans.

Badare om trängseln: ”Svårt hålla avstånd”