Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Maria Rydhagen

Låt de stackars eleverna få slänga mat – om de måste

”Nu lever vi i ett slags överflödssamhälle där i stort sett alla människor kan köpa sig övermätta i kvällsöppna butiker på gångavstånd – varje dag, dygnet runt. Och då är det sunt, och viktigt, att vilja sålla.”Foto: MARKUS MARCETIC

Alla hånar lchf, matintolerans, banting och diet.

Man ska äta allt.

Tugga och svälja.

Jag tycker tvångsmatning är något direkt obehagligt.

Matöverkänsligheten är så befriande och jag hoppas den är här för att stanna.

Förr i tiden var det tugga och svälj, ät vad du blir serverad och tänk på barnen i Afrika. En väldigt galen ideologi i köket, måste man säga.

För det första bygger det på en daterad bild av en hel kontinent, där troligen en majoritet av barnen inte skulle bli överdrivet glada över tinad svensk fiskgratäng som smakar som gårdagen.

OM vi skulle börja svälta skulle vi så klart äta allt. OM vårt samhälle brakar ihop kommer vi att gå ut i skogen och äta bark, insekter och maskar. Då kommer ingen att gnöla om att skalbaggens bästföredatum har gått ut, eller säga ”jag äter bara råtta och mink, jag tål inte grillad duva”. Efter apokalypsen får man hålla till godo med minsta lilla protein man kan komma över, antingen den är rutten eller fräsch, halal eller 5:2.

Men där är vi inte nu. Nu lever vi i ett slags överflödssamhälle där i stort sett alla människor kan köpa sig övermätta i kvällsöppna butiker på gångavstånd – varje dag, dygnet runt. Och då är det sunt, och viktigt, att vilja sålla.

Egentligen vet alla hur viktigt det är med mat. Ätande är att TA IN FRÄMMANDE FÖREMÅL I SIN EGEN KROPPSDEL. Om de är giftiga, dör du. Magen är kroppens tempel. Om en jobbig person som inte vill mig väl trugar på mig en kaka, varför ska jag ha lust att äta den?

”Om en jobbig person som inte vill mig väl trugar på mig en kaka, varför ska jag ha lust att äta den?”Foto: THOMAS CARLEN

Alla förstår det där egentligen. Det syns i språket.

Uttryck som: ”Det får du tugga i dig”, ”det fick jag äta upp”, ”smaka på den” och så vidare, de visar hur viktigt vi tycker att det är att ha kontroller över vad man släpper in i sig. Och vad man spottar ut.

Så klart ska man inte bete sig illa när man blir bjuden på middag eller käkar ute. Om det går att anmäla en matpreferens, gör det i god tid. Men vuxna människor måste också kunna klarar att ta en liten portion av det äckliga, och se glada ut. Jag är absolut inte för att matbjäbbiga beter sig som divor. Middag är möte mellan människor, då kan man inte hänga upp sig på ifall leveransen på matbordet inte är helt perfekt.

”Vuxna människor måste också kunna klarar att ta en liten portion av det äckliga, och se glada ut.”Foto: PERNILLA SJÖHOLM

Men jag tycker att grundidén att varje person får välja vad den äter är VÄLDIGT SKÖN OCH BEFRIANDE. Därför retar jag mig alltid lite på tyckare som samlar lätta poäng genom att håna dem som kryssar i rutan för ”jag vill ha anpassad kost”. 

Det var också därför som jag fick kräkkänslor när jag såg SVT Nyheter Skånes inslag om skolmaten på St Petri i Malmö. Där får inga elever slänga maten.

– Det är ett genialiskt system! Det finns inga avfallspåsar och därför inget avfall. Innan hade vi två 45-literspåsar som fylldes fyra gånger om dagen. Nu är det bara två till tre kilo mat som slängs. säger köksansvarig Erik Halvardsson till Sydsvenskan.

Jag är så glad att jag inte är tonåring och går i den skolan. När jag var barn använde vuxna mest ett stillsamt blängande och skuldbeläggande för att få barn att äta, och redan då tyckte jag det var jobbigt. Slängförbudet på Petri uppfattar jag som en mardröm. Låt eleverna slänga sin mat. Den kanske är äcklig, illa lagad eller så kanske eleven bara har en dålig dag och inte klarar att trycka i sig mat. Det måste vara möjligt att få en utväg.