Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Maria Rydhagen

Jag minns enorma ilskan efter gruppvåldtäkterna

Flera hundra samlades i Malmö i november 2017 för att kräva en vettigare samhällsinsats efter de upprepade gruppvåldtäkterna.
Foto: JENS CHRISTIAN

Jag minns stämningen på kvinnornas demonstration i Malmö 2017.

Så mycket sorg.

Så mycket ilska.

Nu händer slutligen något.

1548 dagar efter gruppvåldtäkten på Södervärn blev en misstänkt man häktad för brottet. 

Polisen gick ut och varnade kvinnor efter de upprepade gruppvåldtäkterna 2017. Ja, ni läste rätt. Varnade potentiella brottsoffer.

– Använt sunt förnuft, sa Anders Nilsson, gruppchef vid utredningar av brott i nära relationer i Malmö, vid en presskonferens.

Till kvinnorna, alltså.

Det fick han äta upp och senare backade polisen från uttalandet. (Sunt förnuft, det är väl att leva sitt liv som man brukar, ungefär. Knappast att gå och gömma sig.)

Möjligen kan man förstå det klumpiga uttalandet för det var ett dramatiskt skeende, då, i slutet av 2017. Jag minns det väldigt väl. Men det känns samtidigt otroligt längesedan.

Tre gruppvåldtäkter på kort tid. En på Södervärn, där nu framsteg gjorts i utredningen, samt en på Sofielund, i närheten, och en på Sege Park i Malmö. Det var en otroligt obehaglig tid.

Och på mer än ett sätt blev de här händelserna något som angick alla. Det var något som hände mitt ibland oss, när man är på väg hem från en fest, det kunde drabbat vem som helst och blev väldigt uppmärksammat. 

Tre kvinnor som inte kände varandra drog ihop hundratals andra arga via Facebook.

Det var en stor och påtaglig ilska i det där demonstrationståget i november 2017.

En kvinna som deltog i manifestationen sa till mig att våldtäkt borde anses som ett mordförsök. Jag minns hur hennes tanke gjorde intryck på mig och jag ser att jag skrev det i min artikel från händelsen. Demonstranterna uttryckte medkänsla med offren, inte minst viktigt i sammanhanget. Men det kom också fram just detta att händelserna påverkade alla.

– Vi är trötta på att inte bli sedda och att skämmas, sa en av talarna.

Nu är det 2022. Polisens arbete pågår fortfarande. Det handlar om gruppvåldtäkter och bara en misstänkt man är gripen. Åklagare Kristina Amilon är väldigt förtegen om hur han åkte dit. 

– Just nu är det viktigt att polisen får jobba på ostört. Anledningen till att vi har en person frihetsberövad tänker jag inte uttala mig om, säger hon till Kvällspostens Alexander Vickhoff.

Det är en långsam hantering. Men – målmedveten. Kanske var detta en av de saker som alla de arga människorna hade hoppats på. Engagerade och proffsiga poliser och åklagare, ett välskött rättsystem där sådana här träffar kan plinga till, mer än fyra år senare.

De krävde också höjda straff (en våldtäkt ger i dag två till sex års fängelse). 

Demonstranterna ville slutligen se en annan attityd till sexbrott och vem som ska vidta åtgärder.

Kvinnor ska inte hålla sig inne för att det finns kriminella där ute. I stället: Prioritera de här brotten. Ge polisen resurser. Fokusera på gängbrott, absolut, men inte bara. Ge stöd till brottsoffer. Ge stöd till vittnen. 

Alla som stod där i kylan och visade vad de tyckte ska vara stolta över sig själva i dag. Kvinnor for illa i vår stad Malmö, och ni var inte tysta.