Maria Rydhagen
”Alla får följa sin egen inre röst. Det är ett val.”
Så säger människor ofta om botox, fillers, bröstoperationer med mera.
Det finstilta som man inte säger högt då är: Jag vet att det är ifrågasatt, men jag vill ha utrymme att göra det själv i en obestämd framtid och då utan att bli föremål för kritik.
Jag ber om ursäkt för att detta inte handlar om ål eller el, alltså ”riktiga” nyheter. Men fler människor än ni tror brottas dagligen med denna fråga och lägger (stora) delar av sin inkomst på det.
En helt vanlig dag på Facebookgruppen Pink Room kan man hamna i en tråd där tjejer berättar vad de lagt på skönhetsingrepp och svaren spänner från ”bara 9 000” och ”20–30k” till ”80 om näsoperation räknas” och ”iallafall över 150 000 kronor”.
Därför vill jag ställa frågan: Är detta verkligen på riktigt allas enskilda val?
Om du är 53 år och har tio vänner som är 53 år och alla utom du har fyllt ut de små rynkorna på överläppen. Då ser du äldre ut, jämförelsevis, när du umgås med dina vänner. De ”valde” ”själv” – men deras fria, härliga val påverkar dig.
Det handlar dessutom om otrevliga behandlingar. En nål in i ansiktet som tömmer ut ett kemiskt preparat under din hud eller narkos och kirurgi. Detta skulle vem som helst gå med på – om det botade en farlig sjukdom. Men om ”sjukdomen” är att man inte ser ut som 20, ursäkta, varför då göra det?
Som jag nämnde högst upp: Det är även dyrt. Över en halv miljon svenskar har en betalningsanmärkning. Här är ett sätt att rädda privatekonomin som inte ens märks i ditt riktiga liv.
När man inte är 20 längre ser man inte ut som 20. Det betyder inte att man är ful, bara att man ser annorlunda ut. Det finns 20-åringar som inte ser bra ut, och det finns människor i en massa andra åldrar som gör det.
Om man är orolig för att inte få ligga? Men sex är inte en pristävling där mest åtråvärd vinner, utan sex och kärlek är en fråga om matchning. DU ska hitta någon som passar DIG. Du behöver inte be Sifo Kantar undersöka hur många svenskar mellan 18 och 63 som finner dig attraktiv – och bara om du landar i ett medianvärde över 6,3 har du tillåtelse att limma på någon.
Utan när blickar möts, etc etc. Då bara händer det. (Eller dejtingprofiler möts, om det är så det sker.)
Ibland börjar jag nästan gråta när jag ser unga kvinnor med läppar som är som ditklistrade charkprodukter. Kunde ingen i deras närhet pratat med dem, varnat dem, hållit dem i handen, så att de inte skulle behövt göra så här med sig själva?
Jag blir jätteglad om någon säger att jag är söt, och jag håller på och tramsar med dieter, hudvårdsprodukter och träning nästan oavbrutet. Men när drömmen om att vara fin blir till kirurgi och kanyler i känslig vävnad … Kan vi inte bestämma att vi hjälps åt att varna varandra innan vi hamnar i det knasiga beteendet?