Maria Rydhagen

Hur kunde våldet i mindre städer pågå – så länge?

Kvällspostens reporter Alexander Vickhoff rapporterar från Kristianstad.
En man i 30-årsåldern är död. Han hittades allvarligt skadad i går kväll, liggande på marken, utomhus, i skånska Kristianstad med 40 000 invånare.
Foto: JENS CHRISTIAN / JENS CHRISTIAN

Storstaden är den farliga platsen, tror vi.

Mycket folk, mycket asfalt, mycket otrygghet – sådan är bilden.

Men gängmorden 2022 slår mot unga män i småstäderna.

I dag är det i Kristianstad som en familj gråter ögonen ur sig. 

Varför såg inte flera detta komma? 

Varningssignalerna fanns ju.

Inte minst från Malmö.

En man i 30-årsåldern är död. Han hittades allvarligt skadad i går kväll, liggande på marken, utomhus, i skånska Kristianstad med 40 000 invånare.

– Personen är förd till sjukhus med ambulans. Man kan konstatera att det pågått en skottlossning, sa Patric Fors, presstalesperson i region Syd, i går vid 20-tiden.

Förmodligen satt någon eller några närstående och hyste ett vilt hopp i några förtvivlade timmar. Sedan släcktes det. Polisen meddelade sent på tisdagskvällen att mannen avlidit av sina skador.

Nu sitter en 16-åring frihetsberövad, misstänkt för detta mord.

Brottsplatsen är småstaden Kristianstad, gammal regementsstad, nybakad högskolestad, stolt över sitt levande vatten mitt i staden. 

”En man, 16 år gammal, har gripits och anhållits. Han greps 30 minuter efter att polisen larmades till platsen, och gripandet skedde i samband med polisens kontroller i närliggande område”.

Så skrev polisen efter händelsen. Vi kommer att få återkomma till vilket upplägg som ligger bakom att denna person anses skyldig för mord. När han är i en ålder då man borde vara nybörjare på gymnasiet. Inte ett barn, men inte långt ifrån.

Låg 16-åringen bakom mordet? Vem stod i så fall bakom honom när han gjorde det? Frågor som måste besvaras.

Kalmar 23 maj 2022. En ung man ihjälskjuten i Kalmar under natten vid Funkeboskolan. En minnesstund anordnades ute i Norrliden.
Foto: JENS CHRISTIAN

Sverige är känt för att politiker, medier och myndigheter bara kan ha en tanke i huvudet i taget. Men varningssignalerna om läget i småstädernas under värld fanns ju.

De senaste åren har först Malmö pekats ut som ”Sveriges Chicago” och liknande löjliga epitet. Sedan Göteborg och Stockholm. Polisen har med rätta gått hårt mot gängkriminaliteten. Även här var en 16-åring i fokus, Ahmed Obaid, som hittades död på en busshållplats, mördad av misstag.

Malmö har lugnat sig nu. Men aktörer i Malmö sa det gång på gång: Detta är INTE ett Malmöproblem, detta är ett problem för Sverige, låt oss jobba tillsammans.

– Vi vädjade om fler poliser, en polisutbildning till Malmö och nya vapenlagar. Då upplevde jag att man viftade bort den här problematiken som ett Malmöproblem, sa Katrin Stjernfeldt Jammeh till Kvällsposten i mars.

Nu är det snart sommar och vi lever med en ny verklighet. Våldet i småstäderna trappas upp, enligt två scenarier. 

Dels för att man KAN. Det var ju i Malmö man talade om ”sluta skjut”. Det var ju i Storstockholm som gäng med galna namn drabbade samman. En konflikt som pyrde i småstadsgänget – i Örebro, Linköping, Växjö, Kalmar, Kristianstad eller Eskilstuna – kunde växa utan att någon störde.

Dels ser vi fall där gäng kalkylerar med polisbristen i tätorter utanför storstadsregionerna. I Skåne där avstånden är korta har vi sett exempel på hur handel med narkotika medvetet flyttas till småstäder som Tomelilla. Hyfsat nära för köparen – och ett polishus som håller öppet varannan onsdag 9-12 avskräcker knappast.

Nu måste vi släppa stereotypen att en småstad med en enda affärsgata och en vacker kyrka är en sömnig, trygg och snäll plats. Brottsnätverk ska kartläggas och lagföras, innan deras konflikter löses med dödligt våld, var de än verkar. 

Inte en mamma till ska förlora sin son, var hon än bor.