Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Magnus Ringman

Vad är du rädd för, Mikael Damberg?

Magnus Ringman, chefredaktör på Kvällsposten. Foto: CHRISTIAN ÖRNBERG
Mikael Damberg, S. Foto: PATRIK C ÖSTERBERG / MEDIABILD

Det är maktens klassiska sätt att få bort frågor från medias strålkastarljus.

Tystnad.

Inrikesminister Mikael Damberg; varför svarar du inte på Kvällspostens frågor om krisen på Arlanda?

För fjärde dagen i rad skriver Kvällsposten om den rapport som vi avslöjade i tisdags. Ett internt PM från polisen som visar att flera personer med koppling till kriminella nätverk har anställts på säkerhetsklassade tjänster på Arlanda flygplats.

Det är häpnadsväckande läsning. Arlanda är Sveriges största och viktigaste flygplats. Här är terrorhotet som störst, vilket också framgår av rapporten. Här ska vi alla givetvis kunna lita på att myndigheterna sköter säkerheten på ett betryggande sätt.

Kvällspostens reporter Federico Moreno har därför sökt inrikesminister Mikael Damberg i flera dagar för en intervju. Det är givetvis viktigt att veta vad den ytterst ansvarige ministern tänker göra för att komma till rätta med problemen på Arlanda.

Men Mikael Damberg svarar med tystnad.

Hans pressekreterare skickar ett SMS och hänvisar till myndigheten, det vill säga Polisen, för en kommentar.

Med tystnaden hoppas troligen Mikael Damberg att frågan ska komma bort från medias ljus. Det är svårt att se något annat skäl. Tyvärr är det ofta en framgångsrik strategi. I dagens mediebrus, där tempot hela tiden skruvas upp, är livslängden på en nyhet betydligt kortare än för bara tio år sedan.

Nyheterna flyger förbi oss. Få nyheter tar riktigt fäste i debatten. Och då är det allt lättare för politiker att ducka för jobbiga frågor.

Men det som ter sig obegripligt är varför frågan är så känslig för Mikael Damberg?

Frågorna borde vara lätta för honom att besvara. Den självklara och enda tänkbara hållningen måste vara att grovt kriminella inte ska jobba på säkerhetsklassade tjänster på Arlanda. Att myndigheterna omedelbart får ett uppdrag att lösa problemet.

Men av någon anledning väljer Mikael Damberg i stället att vara tyst. Varför? 

Jag begriper det inte.

Vi har dock sett taktiken förut. Redan för trettio år sedan, i Jan Guillous TV-program ”Rekord-Magazinet”, sändes en intervju med dåvarande invandrarminister Georg Andersson (s). Intervjun handlade om nunnan syster Marianne i Alsike kloster som kritiserat regeringens invandringspolitik eftersom polis tilläts leta efter utvisningshotade flyktingar i klostret. I en passus, när Andersson trodde att kameran var avstängd, men då ljudbandet fortfarande rullade, ifrågasatte invandrarministern om syster Marianne verkligen var ”ett sanningsvittne”?

Ett minst sagt förvånande uttalande från en man som själv vid den tiden var ordförande för Broderskapsrörelsen som står Socialdemokraterna nära.

Jan Guillou och hans medarbetare sökte invandrarministern för en kommentar. Men han vägrade att ge fler intervjuer. I program efter program använde Guillou metoden att i slutet av sändningen påpeka att Georg Andersson fortfarande inte svarat på Rekord-Magazinets frågor.

Samma sak hände i höstas då Socialdemokraternas toppnamn i Malmö, Katrin Stjernfeldt Jammeh, vägrade uttala sig om Federico Morenos avslöjande om  antidemokratiska krafter som försökte ta över SSU Skåne inifrån.

Trots upprepade frågor vägrade hon att låta sig intervjuas. Till slut blev trycket så starkt att hon svarade på mejlade frågor från Kvällsposten. Men hon vågade inte träffa Federico Moreno i verkligheten.

Hur det blir den här gången vet vi inte.

Mikael Damberg kanske fortsätter att hålla tyst.

Mitt råd är att tänka om. Ställ upp för Kvällsposten, Mikael Damberg. Besvara frågorna. En motsatt hållning ökar bara på det misstroende mot politiker som redan är utbrett.

Vad är du rädd för?