Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Magnus Ringman

En ren avrättning utanför en förskola – nu får det vara nog!

Kvällspostens chefredaktör Magnus Ringman. Foto: CHRISTIAN ÖRNBERG
Nu får det vara nog med skjutningar, skriver Kvällspostens chefredaktör Magnus Ringman. Foto: JOHAN NILSSON/TT / TT NYHETSBYRÅN

Det tar tio minuter att promenera från redaktionen till mordplatsen.

Blåvita avspärrningsband och tre polisbilar markerar att på just denna plats slutade Saleh Hadris liv.

Tolv mördade män bara i år. Bara i Malmö.

Nu Får Det Vara Nog.

Vittnesmålen från Södra skolgatan i går morse cirka klockan 08.26;

Den grovt gängkriminelle Saleh Hadri kommer ut från porten, upptäcker två maskerade män halvvägs över gatan, gömmer sig bakom en bil, beväpnar sig med en grill som han sliter till sig från ett lastbilsflak. Springer två varv runt bilen – sedan är skytten i fatt och skjuter Saleh Hadri i huvudet.

En ren avrättning, alldeles utanför en förskola med stora fönster ut mot gatan.

På morgonen, mitt I rusningstrafiken, bland vanliga människor på väg till jobbet.

Tänk om ett skott kommit snett….

Märker hur jag denna höst ofta vaknar mitt i natten, greppar mobiltelefonen och kollar i Kvällspostens app om någon är skjuten. Ett helt nytt beteende. Om det är lugnt somnar jag om. I fall någon är skjuten – eller om något annat våldsdåd ägt rum – surfar jag vidare för att ta reda på mer.

Läsaren Birgitta hör av sig via mejl. Hon skriver och berättar om en kurs någon gång i början av 2000-talet. En föreläsare från den dåvarande myndigheten ”Överstyrelsen för civil beredskap” (i dag ”Myndigheten för samhällsskydd och beredskap”) gav åhörarna ett varningens ord om den då hyfsat beskedliga gängkriminaliteten. 

”Det här som händer nu sker så långsamt att vi inte uppfattar det, inte förrän det är för sent. Då undrar vi hur kunde det här ske utan att vi märkte det?" 

Förmodligen är det exakt vad som har hänt.

Allt samverkar i en nedåtgående spiral. 1980/90-talens tvekande invandringspolitik. Segregeringen i storstädernas utsatta förorter. Den välmenande integrationspolitiken utan krav på motprestation. Samhällets oförmåga att samordna resurser för att bekämpa växande gängkriminaliteten. Våldet mot blåljuspersonal. Avsaknad av förebilder för unga män som växer upp i det segregerade samhället utan möjlighet att blir en del av detsamma.

För varje mord kryper våldet längre och längre in i Malmöbornas vardag. Det går inte att bortse från som ett renodlat problem för de södra förorterna. Våldet finns nu i centrum. Mitt ibland oss.

Ta 16-åringen som skottskadades på en pizzeria vid Värnhemstorget i förra veckan. Han klarade sig mirakulöst med livet i behåll, men våldet går allt längre ner i åldrarna. 16 år! 

Samhället brutaliseras.

Mia Orange, mamma som har ett barn på Södra skolgatans förskola, funderar i Kvällsposten om hon gjorde rätt när hon i går morse lämnade sonen och åkte till jobbet.

– Jag tror att vi som bor i Malmö i de här områdena är ganska luttrade och jag vet att barnen inte är måltavla för det här. Men jag tycker att det är illa att skjuta utanför en förskola efter klockan åtta på morgonen. Jag undrar om jag gjorde rätt som lämnade honom på förskolan?

Det är precis så som vi inte får resonera. Vi får aldrig ge efter för våld. Kriminaliteten får inte styra över vår vardag. Livet måste fortsätta som vanligt.

I dag torsdag böjar Kvällsposten en angelägen artikelserie. Ett upprop till oss alla att samlas bakom ett budskap..

Malmökonstnärinnan Dyveke Zadig har hjälpt oss att sätta bild på det som vi alla innerst inne känner.

Stopp. Slut. 

Nu Får Det Vara Nog.