Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Lukas Ernryd

Var kom Camilla ifrån – och var fanns jag?

Följ senaste nytt i Expressen TV – vi sänder direkt mellan 07 och 23 varje vardag och mellan 11 och 20 på helger.
Arkivbild. Det var på en uteservering i Malmö som Lukas Ernryd ifrågasatte sig själv.
Foto: TT NYHETSBYRÅN

Två gubbar gapar åt två tjejer på en bar. 

De förstnämnda är rejält roade. 

De sistnämnda önskar att de befann sig var som helst, bara inte där. 

Det är en helt vanlig fredag i Malmö. Sommaren visar sig från finaste sida. Om man kisar kan man tro att världen är en bra plats. Att den alltid varit det och inga moln någonsin kommer finnas på himlen.

Jag slår mig ner på en av stadens uteserveringar. Mitt gäng är redan på plats. En i sällskapet heter Camilla. Vi ska återkomma till henne. 

Jag vill först berätta vad jag ser.

Två gubbar har fått syn på två tjejer. Männen gapar frågor till kvinnorna som visar lika mycket entusiasm för uppmärksamheten som om de blivit erbjudna ett koppel myrkottar från Wuhan-provinsen.

”Till slut svarar kvinnorna”

Det bekommer inte våra herrar. De är i högform på ett sätt som bara ett pilsnerdrickande som startade på förmiddagen kan åstadkomma. 

Man kan endast gissa vad som rör sig i männens huvuden. Kanske ser de kvinnorna, som skulle kunna vara deras barnbarn, som något svårflörtade. Kanske har de bara lite roligt. I vilket fall är de angelägna om att veta tjejernas ålder. 

Till slut svarar kvinnorna, kanske i förhoppningen om att uppmärksamheten ska upphöra. Jag vet inte. Men de ger de ett lillfinger.

Männen tar hela armen.

”Kalla en spade för en spade”

De fortsätter med sin utfrågning. Undrar var kvinnornas drar maxgränsen, i fråga om ålder på drömkillen. Gubbarnas vilda gissningar ljuder genom luften. 

26, 29, 35.. 69?

Hö hö, ja ja.

Då har jag suttit och stirrat på männen i ett par minuter. I mitt huvud pågår en slags ekvation. Jag väger hur stort irritationsmoment de utgör i förhållande till den sociala obekvämheten (läs: konflikt) som skulle uppstått om jag hade sagt någonting. 

Jag sitter och funderar, men vi ska också kalla en spade för en spade. 

Jag fegar ur.

Det är nu jag återkommer till Camilla.

”Var fan kom du ifrån?”

Hon har suttit i en vinkel som inte möjliggjort fri syn över scenen som utspelar sig, men när jag berättar vad som pågår, väljer hon instinktivt att resa sig för att gå bort till en liten trapp som ger henne tjugo centimeters höjd över situationen.

Därifrån gör hon tre saker. Lägger armarna i kors, stirrar på männen och säger något omedelbart när de öppnar munnen nästa gång. Exakt vad hon säger minns varken hon eller jag, men det är en fråga och gubbarnas svar blir: ”Var fan kom du ifrån?”.

Uppenbarligen är de inte lika intresserade att svara på en fråga – från en främling på en bar – som de är att ställa en sådan.

”Var var jag?”

Så fort männen får ögon på sig, blir de självmedvetna. Flackande blickar följs av mummel. Sedan bryter de upp från bordet och försvinner in i huset, in till baren.

Effekten av Camillas agerande kan inte jämföras med något annat än magi. Hon bröt förtrollningen. Prickade hål på atmosfären som gubbarna hade konstruerat. En stämning som de tyckte var helt normal. En maktsfär som alltför många män missbrukat alltför länge, på andras bekostnad.

Tills någon säger något annat. 

Så frågan är inte var fan Camilla kom ifrån.

Frågan är: Var fan var jag?

Veckans bästa

När jag satt på en annan bar i Malmö och fick höra att ägaren donerar 40 portioner mat i veckan till människor som fått det svårt på grund av pandemin. Jag frågade varför han tog pengar ur egen ficka till detta. Han svarade: ”Spisen är ju ändå på”. Detta svar är skälet till varför jag älskar Malmö. 

Veckans sämsta

Nu börjar allt jidder inför planeringen av midsommar. Mina vänner vill ha ett så genuint torp som möjligt. Helst ute i skogen dit ingen GPS hittar. Saknas väg helt? Bonus. Resten av året kräver de lyx och bekvämligheter av alla sina resmål, men vid midsommar ska det vara utedass. Då är det Sverige på riktigt. 

Lukas Ernryd

Född 1983, bor i Malmö och kommer från Landskrona. Ser sig själv som en kåsör av den gamla skolan. Skriver hellre om vad som sker utanför den egna dörren än om världspolitiken. Med en far från Jylland ligger också det danska nära till hands. Anser att Danmark är paradiset på jorden, om det inte vore för alla danskar. 

SE FLER NYHETER: Härlig EM-stämning i Malmö

Peppen var i gång inför fotbolls-EM