Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Lars Klint

Skjut varghundarna – men jävlas inte med viltvårdarna

Lars Klint skriver krönikor i Kvällsposten varje fredag. Foto: LASSE SVENSSON

Skjut hybridvalparna. Skona vargen.

Men framför allt - sluta hota och jävlas med viltvårdare och skyddsjägare!

Jag är i krokarna av Katrineholm och passar på att gå på spaning efter hybridvargar. Sveriges första i vilt tillstånd.

Länsstyrelsen i Södermanland har tillåtit skyddsjakt på den lilla flocken som härjar i trakterna av Bie och Flodafors. Två blandrasvalpar har fångats av viltkameror. Men det finns sannolikt fler i kullen som är resultatet av vargmammans spontana möte med hund någon gång tidigt i våras.

För säkerhets skull tillåter länsstyrelsen att alla vargar i reviret får skjutas, sex stycken räknar man med. 

 

Som alltid när varg är inblandad uppstår stridigheter. En proteströrelse mot jakten har fått nationell spridning. Frågan är infekterad och har nu också lett till att personal på myndighetens viltförvaltning hotats. Polisen har inlett förundersökning.

Det är inte många ute och rör på sig i de små sörmländska skogsbyarna. De jag träffar vill alla ha bort vargen. Den utgör en fara för tamdjuren och begränsar rörelsefriheten i den milsvida terrängen. Härom dagen revs två får och ett lamm i Julita.

– Hybriderna må vara hur gulliga som helst, men de är onaturliga inslag i faunan, säger en hundägare. Kanske ännu farligare än vargen eftersom de säkert är mindre skygga.

 

Hon vill inte säga sitt namn. ”De där vargkramarna kan vara väldigt påstridiga och skrämmande”, förklarar hon. 

”Stadsbor”, lägger hon till efter en stund.

Tillståndet omfattar flera jaktlag inom Katrineholm och Eskilstuna. Länsstyrelsens egna jägare kommer också att delta. Fram till 28 februari har man på sig att utrota den sörmländska familjeflocken.

 

Efter att ha sett bilderna på de märkliga svarta valparna gav sig viltvårdarna ut och letade rätt på spillning och andra spår. Genom DNA-analyser stod det helt klart att det rör sig om en blandning av varg och hund i första generationen.

Jag träffar inga jägare och får bara svävande beskrivningar av var någonstans vargfamiljen brukar hålla till. Mina egna strövtåg resulterar inte i något annat än en papperskasse full med trattkantareller och taggsvamp. Jag hör inte ens ett ylande.

Jag har skrivit rätt mycket om de problem och konflikter varg orsakar. Inte minst i Sydsverige. 

Jag följde tiken Kynnas vandringar i Småland, Blekinge och Skåne under sommaren och hösten 2011. Hennes härjningar och massdödande i fårhagar. Hennes listiga sätt att gäcka det stora jaktuppbådet. Till sist fälldes hon utanför Älmhult.

 

Jag förstår att hybridvargarna måste tas bort. Annars riskerar ”den skandinaviska vargstammens genetiska status allvarlig och oåterkallelig skada”, som länsstyrelsen skriver i sitt beslut. Jag är mer tveksam till att jakten också ger sig på fullvuxna praktexemplar av varg. Dem borde man i ett första skede anstränga sig mer för att rädda. 

Känslorna i Sörmland är upprörda och positionerna som alltid i vargdebatten låsta och hårt polariserade.

Men att  attackera och hota tjänstemän och viltvårdare som gör sitt jobb är förstås förkastligt. Långt över gränsen. Vi har mer än nog av sådana brutaliteter och dumheter på alla håll och kanter i samhället.

För övrigt har jägarna efter drygt en veckas jakt ännu inte sett röken av några hybridvargar.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!