Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Lars Klint

"Samhället måste möta hotet – innan det blir för blodigt"

Foto: LASSE SVENSSON

”En attack mot demokratin”, sa statsminister Stefan Löfven.

”En följd av vårt goda polisarbete, som rört om i den grovt kriminella miljön”, sa områdespolischefen Patric Heimbrand i Helsingborg.

”En möjlig terrorattack”, sa Magnus Ranstorp. 

Kanske. Själv lutar jag åt en ung brottskarriärist som vill imponera på de stora grabbarna.

Jag tror inte att ett dåd med rötter i den organiserade brottsligheten handlar om några medvetna politiska motiv riktade mot det svenska samhället. Inte heller om hämnd i frustration över enstaka polisframgångar i jakten på kriminella gäng, vapen och mördare.

Men visst, allt är möjligt och i stort sett lika otäckt. 

 

LÄS MER: Polishuset i Helsingborg utsatt för explosion

 

Kontakter bland buset pekar på en rätt krass bakgrund till bomben vid polishuset. De här samvetslösa individerna och grupperna skiter i samhället. De har sin egen verklighet i en helt annan dimension. De ringaktar visserligen polisen, men bedömer den strikt ”yrkesmässigt” och taktiskt. Kraft för hämnd, hat, skrämsel och respekt lägger man i första  första hand på uppgörelser i den egna världen. Man är inte heller så naiv att man tror att hela kåren går att tysta och passivisera med en sprängladdning. 

Vad man däremot vet är att det retar upp varenda konstapel, får ledningen att gå i taket och politikerna att kräva resultat. 

Därmed återställs ordningen och lugnet i deras ordinarie arbetsmiljöer och affärsrörelser. Ihärdiga spanare, områdespoliser och de effektiva fokusgrupperna försvinner från fältet. Inte ens trafikpoliser syns till. Alla plockas in till skrivbordstjänster för att täcka upp det eftersatta utredningsarbetet när fler och fler sysselsätts med att leta efter gärningsmän till mord och bombdåd.

Knarkhandel, vapenvård, trafficking, rån, beskydd och andra olagligheter kan fortskrida utan irriterande inblandning från rättssystemet. Samtidigt som civilbefolkningen kan bearbetas till att inte vittna, inte se och inte höra.

Morgan Johansson besökte polishuset i Malmö. Foto: CHRISTIAN ÖRNBERG

Det finns ännu en alarmerande konsekvens av att polisen går på knäna i ansträngningarna att få fast mördare och skjutgalningar, släpar efter med utredningar och försummar det förebyggande arbetet i ”särskilt utsatta områden”. Nämligen att återväxten frodas. Vilsna pojkar i 12-13-årsåldern som befinner sig i riskzonen kan fritt odla sina skeva ideal och ostört slussas in i kriminella livsstilar och parallellsamhällen.

Det finns ambitiösa kommunala program för att styra dem i en annan riktning. Samarbetet mellan skola, socialtjänst, hyresvärdar, grannsamverkan och ideella föreningar med flera fungerar alldeles utmärkt på många håll. Men i samtliga områden har polisen en nyckelroll. Nu disponeras resurserna om. Det förebyggande, trygghetsskapande arbetet prioriteras ner. Läget är akut, på väg att bli katastrofalt. 

Jag inser problematiken, missnöjet och förtroendekrisen med det eftersatta utredningsarbetet, den låga uppklarningsprocenten och de många nedlagda förundersökningarna. Resurserna måste räcka till att åtminstone försöka få fast och lagföra mördare.

 

LÄS MER: Morgan Johansson besöker Helsingborg efter sprängningen

 

Polishuset i Helsingborg. Foto: EMIL LANGVAD/TT / TT NYHETSBYRÅN

Men då krävs också också metoder och medel för att bromsa rekryteringen av nya generationers våldsverkare och kriminella grupperingar. Hittills har det gått åt motsatt håll med en allt aggressivare och hänsynslösare gängkultur där vapen är var mans självklara tillbehör.

Om samhället inte förmår möta det växande hotet riskerar attackerna mot demokratin att bli både blodigare och mer medvetet målinriktade än vid polishuset i Helsingborg.

Stefan Löfven bär själv det största ansvaret för att avvärja en utveckling i den riktningen.