Lars Klint skriver i dag om polisens elpistoler. Foto: LASSE SVENSSON
Lars Klint skriver i dag om polisens elpistoler. Foto: LASSE SVENSSON
Lars Klint

"Nu ska poliserna få elpistoler – äntligen!"

Publicerad

Efter årsskiftet ska närmare sjuhundra svenska poliser utrustas med elpistoler. 

Eller elchockvapen, som är den korrekta termen. På försök. 

I Malmö är det insatsstyrkan som deltar i projektet.

Äntligen, efter att ha diskuterats fram och tillbaka sedan slutet av 1900-talet. 2005 sa polisens etiska råd nej och frågan lades på is under lång tid. Medan stora delar av  omvärlden introducerade det nya, effektiva och ”mindre dödliga polisvapnet”.

 

I onsdags avled den 26-åring som sköts vid ett polisingripande på Nikolaigatan i Malmö 20 september. Trots snabba insatser och förstklassig intensivvård var skadorna så omfattande att hans liv inte gick att rädda.

Mannen var hotfull och attackerade polispatrullen med kniv. Som en nödvärnsåtgärd öppnade polisen verkanseld. Angreppet stoppades, men följderna är en tragedi för alla inblandade.

Utredning pågår och ingen kan säga vad som hänt om polisen redan där varit utrustad med elchockvapen.

 

Varje år skjuts i snitt två, tre personer ihjäl av poliser i tjänst. Totalt öppnar polisen verkanseld mot cirka 20 personer per år. Vid ytterligare ett tjugotal tillfällen skjuter man varningsskott. En stor andel av de som utsätts för polisens beskjutning visar sig vara dokumenterat psykiskt instabila. 

Några eldstrider som i amerikanska gangsterfilmer har inte förekommit. Inte heller finns exempel på polisinblandning med skarpa skott vid uppgörelser mellan kriminella gäng.

Nej, det handlar oftast om ensamma, desperata män med kniv, ibland pistol eller annat vapen. Sannolikt skulle flera av incidenterna med dödlig utgång eller skottskador med men för livet, ha undvikits om polisen haft tillgång till lätt åtkomliga elchockvapen vid sidan om sina Sig Sauers med i allmänhet nio millimeters kaliber och hålspetskulor, en typ av jaktammunition.

 

Jag inser att det kan behövas en prövotid innan man förser hela kåren med elvapen.

Men att Sverige tappat tio-tolv år i effektiv brottsbekämpning med ”mindre dödliga vapen” är oförlåtligt. Det har kostat liv och lidande och måste tyvärr ses som ännu ett uttryck för den splittring och handlingsförlamning som råder i det svenska rättssystemet och bland de politiker som engagerar sig i frågan. 

Skeptikerna och de som för tolv år sedan hojtade högst i polisens etiska råd trodde inte att dödsskjutningarna skulle minska med det nya elvapnet. Man pekade på risker för att polisen skulle komma att använda mer våld i stället för att förhandla. Det är att undervärdera polisens omdöme, ansvarskänsla och kompetens.

– Vi hoppas att det här ska leda till färre dödsskjutningar. Men det ska inte ses som någon ersättning för polisens tjänstepistol. Det är inget nödvärnsvapen, men kan med framgång användas i olika hotsituationer, säger Pär Wärdig, som är polisens teknikkoordinator.

 

Fem till tio meter sträcker sig elchockpistolens pilar med sina tunna strömförande trådar. Gärningsmannen slås ut totalt, oavsett tillstånd eller smärtokänslighet. Den största risken vid träff är fallskador.

Just nu pågår, sent omsider, utbildning med instruktörer som lärts upp av brittiska kolleger. Första januari får 700 utvalda svenska poliser ytterligare 454 gram utrustning att bära. För att stärka säkerheten i jobbet, minska riskerna för dödsskjutningar och vådaskott. Och förhoppningsvis öka allmänhetens förtroende och trygghet.

Relaterade ämnen

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Kvällspostens startsida

Mest läst i dag