Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Lars Klint

Någon har skurit sönder däcket på min bil – men så ändras allt!

Krönikören Lars Klints jul var tuff – men blev bättre.
Lars Klint skriver sin sista krönika för i år och önskar gott nytt år. Foto: (C) PELLE T NILSSON / (C) PELLE T NILSSON/STELLA PICTU STELLA PICTURES

Vilken jävla julvecka. Allt går åt helsicke. Humöret djupdyker.

Och så slutar det i en stor varm kram och ett pärlband av positiva bemötanden.

Det är den känslan jag ska anstränga mig för att förvalta och utveckla nästa år.

Först är det ett sönderskuret däck på en bil jag tillfälligt har vårdnaden om. Ett nidingsdåd som förvärras när det visar sig att gängorna till en av fästbultarna är helt utsliten. Muttern bara glider. Sju tusen kronor ungefär för ett nytt hjulnav.

Så kraschar datorn. Omöjligt att hitta felet. Jag kommer inte in hur jag än brottas med instruktioner och kommandon. Skärmen blinkar bara ett retligt frågetecken. En katastrof under uppsegling - arbetsmässigt och privatadministrativt. ”Risk för att inget kan återställas och det till rätt hög kostnad”, var ett telefonbesked från Apple. 

 

Jag drar på mig en elak förkylning med hög feber. Utan bil, dator, nerbäddad i frossa nås jag av ännu ett dråpslag. En jämnårig nära vän och kollega har gått bort. Så sorgligt. Så många i min omgivning som har dött i år. Oväntat och alldeles för tidigt. 

”Vilken bedrövlig tid”, snörvlar jag och låter dysterheten omfatta också det allmänna världsläget, politiska låsningar, klimathot, oresonliga polariseringar, hat, nättroll och vår civilisations allt påtagligare fördumning, förfulning, förgiftning. Förfall.

Men så släpper förkylningen. Bilverkstaden Autoexperten ringer och säger att de kanske kan låna verktyg från en annan hall, fixa någon slags insatshylsa och rätt dimension på gängdragare. ”Det är inget större besvär, fast det är en gammal Renault”, säger den serviceinriktade problemlösaren i receptionen. 

 

När jag hämtar bilen är alla bultar på plats. De låter jobbet ingå i bytet av det sönderskurna däcket och köpet av ett nytt. ”Det bjuder vi på”, säger problemlösaren och önskar god jul.

Datorn är klar. Med bävan närmar jag mig M-cares servicekontor i Västra hamnen och möts av en entusiastisk och högkvalificerad personal i ett sobert jullandskap. De kunde återställa allt, gå igenom hela datorn, jaga bort virus och dessutom byta skärm eftersom modellen tydligen har något förlängt säkerhets- och garantiprogram från Apple. Utan kostnad.

Så extremt bekvämt och proffsigt. Men det som lyfter mig ur humörsvacka och bedräglig självömkan är framför allt deras sätt. Deras välkomnande serviceanda, deras positiva attityd till både kund och problem. 

 ”Allt kan lösas - vi hjälper dig”, är en av M-cares slogans. Den kan gälla också för Autoexperten i Limhamn. Och för många andra som jag efter det där uppvaknandet i Västra hamnen möter i butiker och inrättningar. Glada, inspirerande, konstruktiva människor. 

 

Sådana som liksom alltid finns där, som en självklarhet. Men som för ofta överskuggas av eländen och tjurskallar. Gnäll, bekymmer och olycksbådande profetior.

Hur lätt faller jag inte själv in i den där negativa tankespiralen i stället för att låta optimistiska och hoppfulla ord och gärningar ta plats.

Det får bli ändring på den saken. 

Den stora varma kramen jag nämnde i början?

Jo, en 29-årig bröllopsdag som inföll på julafton. Ett prov på enastående hållbarhet som förstås måste omfamnas.

Så, släng ut dysterkvisten. Släpp in muntergöken. Låt det bli ett löfte.

Gott Nytt År!

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!