Lill-Babs möter statsminister Olof Palme. Foto: KENT HULTLill-Babs möter statsminister Olof Palme. Foto: KENT HULT
Lill-Babs möter statsminister Olof Palme. Foto: KENT HULT
Lars Klint skriver krönikor i Kvällsposten varannan fredag. Foto: LASSE SVENSSONLars Klint skriver krönikor i Kvällsposten varannan fredag. Foto: LASSE SVENSSON
Lars Klint skriver krönikor i Kvällsposten varannan fredag. Foto: LASSE SVENSSON
Lars Klint

”Lill-Babs och Jerry Williams intervjuade Palme och Adelsohn”

Publicerad

Det var en tokig idé egentligen. Men både Lill-Babs och Jerry Williams blev eld och lågor.

Särskilt Jerry Williams som skulle grilla moderatledaren Ulf Adelsohn, kanske till och med få honom att trippa några steg till vänster.

Lill-Babs var nervös, fast hon kände Olof Palme lite grann. Hon hade sjungit på ett par av hans valturnéer. Men nu skulle hon bli Kvällspostens politiska reporter och intervjua statsministern i valrörelsen 1985.

Vår tanke var att locka till läsning genom att låta populära artister ställa folkliga och vardagsnära frågor till partiledarna. Kanske hitta andra infallsvinklar och skapa ett intressant samtalsklimat.

Det fungerade alldeles utmärkt med Jerry Williams och Lill-Babs. Mycket säkert därför att både Ulf Adelsohn och Olof Palme uttryckligen var stora beundrare av sina intervjuare. 

Lill-Babs intervjuade Olof Palme i Kvällsposten.Foto: Arkiv

Thore Skogman, Ulf Brunnberg och Totte Wallin hade det lite knepigare med sina ”offer” - Karin Söder (C), Lars Werner (VPK) och Bengt Westerberg (FP).

Folkhemsikonen Lill-Babs, då 47 år, gick ut hårt. Hon tyckte det var svagt av Palme att alltid tala om ”det här landet”, i stället för att säga Sverige, vårt land eller till och med fosterlandet.

Palme höll med och lovade att vara tydligare i fortsättningen:

– Det finns ingen anledning att nedvärdera Sverige. Ju mer jag åker utomlands, ju mer jag ser av världen, desto bättre blir Sverige.

Samtalet böljade fram och tillbaka. Lill-Babs drev frågor om bristande äldreomsorg, ensamma mammors utsatta situation, glesbygdsproblematik och undrade hur Palme skulle göra för att behålla de intelligenta proffsen i Sverige: 

– Det finns några stycken kvar, men på sikt kan du ju inte sitta här ensam?

Palme lyssnade, höll med och försvarade sig lite lojt. Han talade en hel del om sig själv och sin egen sårbarhet. 

– Tonen var vänskaplig, nästan privat, konstaterade Kvällspostens reporter Gösta Backlund som medhörde och antecknade intervjun. De kom bra överens. Och skrattade mycket.

– Jag beundrar honom verkligen, och är så nyfiken på varför han gör och säger vissa saker. Jag tror Palme vill väl och det ville jag att han skulle få fram. Det gick ju ganska bra, summerade Lill-Babs sin debut som politisk stjärnreporter.

– Och så var jag ju tvungen att hjälpa honom putsa de skitiga glasögonen igen. Slarvern.

Jerry Williams möter Moderaternas förre pariledare Ulf Adelsohn.Foto: STIG-GÖRAN NILSSON

Jerry Williams på sin kant lyckades inte omvända Ulf Adelsohn till kommunist, men väl peppra honom med solidaritet, sunt förnuft och medmänsklighet. Men mest var det Adelsohn som ville jämföra deras olika turnéliv.

En juste snubbe, fast djurgårdare. Det kan nog bli folk av honom också”, var Jerrys slutomdöme.

Artikelserien blev uppmärksammad och fick fler läsare än det mesta av övrigt valmaterial i tidningen. Vilket stämde slipade skjutjärnsjournalister och attackreportrar till viss eftertanke.

Jerry och Lill-Babs. 

Yrkesskickliga förstås. Positiva, nyfikna, lyhörda och ödmjuka. 

Egenskaper som gjorde dem till vårt lands mest hyllade och omtyckta artister. Med respekt och närhet till publiken.

De är djupt saknade på många plan och för många insatser. Reporterrollen kanske inte är en av de mer profilerade. Men utförd med samma hjärta och engagemang som var deras liv. 

Relaterade ämnen

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Kvällspostens startsida

Mest läst i dag