Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Lars Klint

Lars Klint: "Ta ert ansvar Rumänien!"

Bollen har hela tiden legat hos Rumänien. Men landets myndigheter har vägrat ta i den. Låtsats som om den inte fanns.

I stället har Sverige avslöjat sina mest flagranta sidor av handlingsförlamning, beslutsångest och ett byråkratiskt hattande mellan myndigheter som satt både rättssäkerhet och mänsklig värdighet ur spel. Lagar har inte följts. Samtidigt som människor levt i misär och sanitär katastrof.

Efter gårdagens avhysning och upprensning av slumlägret i Sorgenfri är det många som andas ut. Inte minst för att det kunde ske utan några alltför uppslitande scener och sammandrabbningar. De flesta EU-migranterna som bott i kåkstaden de senaste året har hittat nya sovplatser. En del fick med sig de bilar och husvagnar som var kör- och flyttbara. Andra nappade på kommunens erbjudande om tillfälliga hotellrum. Nitton personer hade fram till i går kväll bestämt sig för att ta emot de bussbiljetter till Rumänien som kommunen står för.

 

Men fortfarande var det många som stod helt utan skydd och tak över huvudet. Några stannade hela natten på den öppna platsen framför Stadshuset, stöttade av sympatiserande Malmöbor. Med hjälp av Svenska kyrkan, pingstkyrkan, stadsmissionen, Röda korset och andra frivilligorganisationer kommer de att kunna hanka sig fram också fortsättningsvis, utan att ockupera andras tomtmarker. Kommunen har dragit sina lärdomar och stramat upp handläggningen av EU-migranterna.

Tiggarna kommer att sitta kvar med sina pappmuggar och koppar framför butiksentréer och andra etablissemang. Över råkall vinter och julhandel.

- Vi har inget val. Vi har rätt att vara här. I Rumänien går vi under. Jag kan skicka pengar till mina barn hemma. De får mat. Jag får mat här. Annars skulle vi svälta ihjäl, säger en av de avhysta kvinnorna som under sina resor till Skandinavien de senaste åren lärt sig tala lite engelska. Hon har följt med i demonstrationen till stadshuset och vet att en rumänsk konsul från ambassaden i Stockholm ska besöka Malmö under dagen. Men det är inte till rumänska myndigheter hon riktar sin vädjan och sitt hopp. Det är bara i Malmö hon ser möjligheterna att hjälpligt trygga sin egen och sina barns överlevnad. En dag i taget. Genom att tigga. Chefen för den rumänska ambassaden konsulära avdelning, Mihai Blaj, sveper förbi sina demonstrerande landsmän utanför stadshuset där han ska in och träffa bland andra kommunstyrelsens ordförande Katrin Stjernfeldt Jammeh och kommunalrådet Carina Nilsson. De klargör situationen för honom. Han lyssnar och lovar att skicka information om hur det rumänska socialförsäkringsskyddet fungerar och är uppbyggt.

Efteråt förklarar han att varje rumänsk medborgare är välkommen att ta kontakt med ambassaden för stöd och hjälp.

Äntligen en liten invit från ett rumänskt regeringsbud. Rumänien har fått miljarder EU-pengar för att rätta till de sociala missförhållandena och uppfylla åtminstone de mest elementära internationella kraven på romernas mänskliga rättigheter. Utan märkbara resultat.

 

De borde naturligtvis skämmas över att se sin misslyckade politik spridas över Europas alla gathörn och lida med sina medborgares förnedrande tiggeri.

Jag tänker ta upp det med Mihai Blaj eller någon annan på ambassaden nu när de äntligen öppnar dörren och välkomnar kontakt.

Jag ringer hela eftermiddagen och kvällen, men får bara tag på en enda person. En slags handelsattaché som rakt inte har med saken att göra. Malmö känner han väl till, men några romska tiggare har han aldrig hört talas om när han varit där i rikets affärer. Jag försöker mejla i stället. Direkt till ambassadören och till dem som berörs.

”Vad är det för stöd och hjälp ni har tänkt er, mera konkret?”, frågar jag. ”Hur kommer ni att välkomna och ta emot de som väljer att återvända?”

Jag har ännu inte fått något svar. Rumänien har bollen. EU, kommunerna, deras tiggande medborgare och folkopinionen måste tvinga fram att de tar i den också. Annars har de inte i den Europeiska unionen att göra.