Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Lars Klint

Läraren lyfte ut stökig elev – eleven kan få skadestånd

Lars Klint, kolumnist i Kvällsposten.
Skolböcker i ett klassrum. Klassrummet har inget med Lars Klints krönika att göra. Foto: FREDRIK SANDBERG / TT / TT NYHETSBYRÅN

Lärare lyfte ut stökig elev.

Eleven kan få 25 000 kronor i skadestånd för kränkning.

Reaktionerna sitter i ryggmärgen: 

”Det är för jävligt. Den svenska flatheten, flumskolan. Daltandet.” ”Ge läraren löneförhöjning.”

Verkligheten är som vanligt mer komplex än raserireflexerna på internet.

I Skolinspektionens digra utredning om fallet framgår att den nioårige Malmöpojken kände sig vilsen, ensam och utsatt på sin nya skola. Svårhanterlig med en särskild handlingsplan upprättad tillsammans med föräldrarna.

En manlig lärarassistent, resurspedagog, attackerade gång på gång eleven. Det framgår av de omfattande anmälningar föräldrarna gjort, men också av vittnesmål från kolleger.

Skolledningen viftade bort klagomålen och oron för pojkens mående. 

Vid flera tillfällen lyfte resurspedagogen upp grundskoleeleven och bar eller släpade ut honom från lektionssalen. En gång mitt framför klassföreståndaren som satt sig bredvid eleven för att lugna honom. 

Skolinspektionen bedömer att resurspedagogen ingripit på ett omotiverat och högst överdrivet sätt, i strid med skollagen. Och kräver för pojkens räkning skadestånd från kommunen. 

 

Skolans rektor försvarar incidenten med att eleven skapat ”otrygghet och kaos i klassen”. Malmö stad som huvudman bestrider skadeståndsanspråk eftersom man inte anser att pojken utsatts för kränkande behandling.

Pojken vägrade återvända till skolan av rädsla för resurspedagogen. Föräldrarna lyckades  ordna så att han kunde fortsätta i sin gamla skola.

Det är ledsamt att läsa om nioåringens svårigheter, hans anpassningsproblem och om den stolta handlingsplan som upprättades mellan lärare, skolhälsa, föräldrar och rektor. Och hur situationen urartade. 

 

Det stannade vid en pappersprodukt som framför allt resurspedagogen aldrig deltog i att utforma, följa upp eller alls bry sig om.

”Bemötas med ett lugnt beteende”. ”Behöver avskildhet”.”Avgränsad arbetstid till 15 minuter”, var ett par av punkterna för att göra undervisningen och studieron så smidig som möjligt, för nioåringen och hans klasskamrater.

I stället blev det otrygghet och kaos, dunkningar i bänken och bortsläpande ur klassrummet med fysiskt tvång.

Anmälningar om övergrepp och kränkningar ökar dramatiskt i skolvärlden. Alarmerande signaler om ett osunt arbetsklimat som bidrar till osäkerhet och misstro bland lärare och skolpersonal. Det svajiga läget utnyttjas av enskilda elever och grupperingar. Spänningar och motsättningar stiger, utrymmet för mobbning, hot och trakasserier ökar. 

Vuxenauktoriteten utarmas, undervisningen tappar mark, trivsel och läsro krymper. Kunskap och studieresultat störtdyker.

Alla mår dåligt och alla misslyckas. En farlig utveckling och miljö som på sina håll redan är på plats.

Jag har ofta återkommit till skolan i mina krönikor. Krävt mobilförbud, högre lärarlöner, likvärdiga förutsättningar. Krafttag mot mobbning och större föräldraengagemang.

Ungefär som politiker tjatat på sedan krisen i skolan blev akut i början på 90-talet. Med magert resultat. 

 

Utbildningsminister Anna Ekström pekade vid sitt Malmöbesök i går på resursförstärkningar, åtgärder mot allvarliga missförhållanden och andra framåtriktade insatser. Det låter bra.

Jag hoppas det ska förhindra också de destruktiva konfrontationer som nioåringen och hans resurspedagog hamnade i. 

Jag söker konkreta tecken i januariavtalet, men hittar inget om omdöme och sunt förnuft. Det kanske är för banalt. För självklart.

Ändå är det just det som ständigt saknas. Som allt hänger på.

Förnuft och omdöme. Rättvisa och disciplin. Hänsyn och fairplay.

Lär den läxan utan- och innantill, skolans alla aktörer.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!