Lars Klint

Klint: Måste stoppas innan det är för sent

Heliga Trefaldighetskyrkan, KristianstadKlockan 09.20 den 20 oktober 2003 upptäcks en brand i Heliga Trefaldighetskyrkan mitt i centrala Kristianstad. Polisens spanare hittar ett brinnande ljus lutat mot bönpallen i predikstolen. Spanaren hade följt efter Ulf Borgström in i kyrkan, men hade inte totalkoll och såg inte honom tända ljuset. Borgström häktas senare, men dömd aldrig.
Foto: Lars Palmborg
Nils Holgersson-gården, YstadKlockan 05.12 den 12 september 2004 upptäcks en brand i Nils Holgersson-gården i Ystad. Bygganden, som har ett stort kulturhistoriskt minnesvärde, totalförstörs i branden. Klockan 05.48, bara 36 minuter efter branden i i Nils Holgersson-gården, upptäcks en brand i Västra Vemmenhögs kyrka – ungefär 600 meter bort. Kyrkan skadas, men kan räddas. Ulf Borgström döms i tingsrätten, men frias i hovrätten.
Foto: Joachim Wall
Nils Holgersson-gården, YstadKlockan 05.12 den 12 september 2004 upptäcks en brand i Nils Holgersson-gården i Ystad. Bygganden, som har ett stort kulturhistoriskt minnesvärde, totalförstörs i branden. Klockan 05.48, bara 36 minuter efter branden i i Nils Holgersson-gården, upptäcks en brand i Västra Vemmenhögs kyrka – ungefär 600 meter bort. Kyrkan skadas, men kan räddas. Ulf Borgström döms i tingsrätten, men frias i hovrätten.
Foto: Joachim Wall
"Emils Snickeboa" i KatthultDen 27 aug 2005 brinner det på ett flertal platser kring Vimmerby. "Emils snickerboa" i Katthult, känd från böckerna och filmerna om "Emil i Lönneberga", brinner ner till grunden. Även Astrid Lindgrens föräldrarhem, Pelarne träkyrka och Ösjöfors handpappersbruk i Vimmerby drabbas. Ulf Borgström är i trakten och förhörs av polisen, men släpps, och några bevis mot honom framkommer aldrig.
Foto: Sven Lindwall
Zorns gammelgården, MoraDen 31 oktober 2005 eldhärjas den K-märkta Zorngården i Mora. Det är en kulturbyggnad från 1300-talet vid Zorns gammelgård som får omfattande brandskador. Samma natt skadas klockstapeln i centrala Mora av en brand. Ulf Borgström är misstänkt för båda bränderna och utreds i samband med bräderna mot Triumfglass och Frosts knivfabrik, men döms aldrig.
Foto: Maggie Nygårdh
Triumfglass och Frosts knivfabrik i MoraDen 5 november 2005 anläggs bränder i både Frosts knivfabrik och Triumfglass i Mora. Polisen har spaning på Ulf Borgström och ser honom lämna de båda platserna under natten. Vid byggnaderna hittas brinnande stearinljus i toalettrullar. Spanarna släcker ljusen. Ulf Borgström döms till fängelse i tre år för försök till mordbrand.
Foto: Okänd
Korsvirkeshus och kyrka i HammenhögDen 13 maj 2010 brinner ett korsvirkeshus och en kyrka i Hammenhög. Kyrkan klarar sig med rökskador, men korsvirkeshuset, som har ett stort kulturellt värde, totalförstörs. Båda bränderna är anlagda. Ulf Borgström häktas misstänkt för grov mordbrand, ett skoavtryck på en parkbänk betraktas som ett av de starkaste bevisen. Han släpps dock efter 67 dygn och är aldrig dömd för brotten.
Foto: Ulf Ryd
Möllan i SkivarpDen 26 oktober står den 150-åriga Möllan i Skivarp står i lågor. Möllan, som var byggd 1853 och var i drift ända till 1947, brinner ner till grunden. Ulf Borgström står vid tidpunkten ofta under uppsikt av polispersonal, men polisen tappar honom denna dag. Han anhålls senare misstänkt för branden i Möllan, men släpps vid häktningsförhandlingen.
Foto: Tomas LePrince
Brand i hyreshus i YstadNatten mellan den 1 och 2 december 2010 skakas centrala Ystad av flera bränder i flerfamiljshus. Denna gången handlar det om tre bränder inom loppet av mindre än ett dygn. Ulf Borgström kommer att dömas för branden som upptäcks på vinden i ett trevåningshus på Bollhusgatan. Boende i huset tvingas hals över huvud fly ut ur huset. Han döms till åtta års fängelse för grov mordbrand.
Foto: Lasse Svensson
1 / 9

Se till att stoppa Gryningspyromanen innan det är för sent.

Ulf Borgström, 51, är lika vilsen, tragisk och skrämmande som någonsin. Oron som Ystadborna gav uttryck för redan i samband med att domen föll den 20 juni 2011 har växt till en högst påtaglig hotbild.

Åren i fängelse tycks bara ha byggt på hans oresonliga hämndbegär.

”Det ska brinna”, har Ulf Borgström upprepat som ett mantra genom sitt trasiga och misslyckade liv. När det bara är ett år kvar för honom att avtjäna straffet har hatet mot myndigheterna fördjupats. Likgiltigheten för människor som kan bli offer för hans hämndaktioner är total och verkar helt uppriktig. Han struntar i om oskyldiga dör. Alla som kommer i Ulf Borgströms väg har på något sätt sig själva att skylla.

Micke Ölanders utmärkta reportage från sitt långa möte med ”Gryningspyromanen” på Salbergaanstalten är en otäck läsning (första delen publicerades i gårdagens Kvällsposten.)

Exakt vilka ansträngningar Kriminalvården gjort för att rehabilitera Ulf Borgströms störda, självömkande psyke, berör han inte under intervjun.

Han är sannolikt inte alls intresserad, inte mottaglig för den vård och terapi han erbjudits.

Men under de gångna fyra åren som inlåst borde det funnits andliga, mentala och psykiatriska specialistresurser tillgängliga för att något dämpa Borgströms allt destruktivare känsloliv, hans bitterhet, avundsjuka, förakt och samhällshat. 

Att det någonstans djupt därinne finns utrymme för förnuft och självinsikt visar han ju genom initiativet att ta kontakt med en polisman på länskrim i Malmö som han har förtroende för och som han kan diskutera skuldfrågor och ansvarstagande med.


I tio år satte Gryningspyromanen skräck i stora delar av östra Skåne. Hans härjningar i Småland och Dalarna lämnade mängder av kulturskatter i ruiner, om vi ska tro polisens misstankar (han är bara dömd för två bränder i Dalarna, men misstänkt för mängder).  Mordbränderna blev vardagsterror för folk i trakterna av Ystad, Österlen, Kristianstad, Skurup.

Gång på gång gick larmen. Jag vet inte hur många utryckningar till mordbränder med Gryningspyromanen som misstänkt gärningsman jag åkte på under åren fram till 2010.

Det var en bisarr katt- och råttalek mellan Ulf Borgström och polisen. Allmänheten var rädd. I vissa utsatta byar och samhällen organiserade befolkningen telefonkedjor och brandvaktsscheman nattetid. 

Jag mötte en gråtande, hulkande familj framför de pyrande resterna av sin fritidsidyll, sina ljusa sommarminnen. För föräldrarna och den 14-åriga dottern var mordbranden vid Ystad strandbad en outplånlig tragedi. Det fanns en uppsjö av liknande öden i gryningspyromanens spår.


I Ystad uppträdde Ulf Borgström öppet. Många tog omvägar när de skymtade den aggressive, påtända kufen i parker, på gågatan och torget.

Stämningen var infekterad. Uppgivenheten och vanmakten blandades med misstro och ilska mot polisen som aldrig fick fast den gäckande mordbrännaren, trots alla spår och att alla tog för givet vem som var skyldig. Kritiken mildrades inte direkt av att Ulf Borgström själv gjorde narr av sina förföljares och utredares misslyckanden:

– Polisen är medelmåttor. Hur många medelmåttor de än samlar ihop kommer de inte upp i min nivå, skröt han när han trots vittnen och teknisk bevisning släppts efter en brand i Västra Vemmenhögs kyrka.

Det är lätt att glömma bort. Men faktum är att Ulf Borgström var en etablerad och välkänd brottsling i Skåne redan på 90-talet, långt före karriären som mordbrännare. Han kallades då för Telesabotören.

”Hade han inte hållit på med droger hade han kunnat bli chef över vilket teleföretag som helst”, sa en av dåvarande Televerkets allra högsta chefer.

Hans tekniska handlag och matematiska begåvning är omvittnad och dokumenterad, men drunknade genom åren i missbruk, kriminalitet och en ständig upplevelse av att vara motarbetad, förföljd och orättvist behandlad.


Ulf Borgström har varit en outsider i hela sitt liv. Han föddes i Skivarp utanför Skurup i en familj präglad av kriminalitet och missbruk. Han fick följa med sin styvpappa på stöldraider och började äta antidepressiva mediciner redan som åttaåring. Som nioåring greps han för stöld och på sin 17-årsdag fick han sin första fängelsedom. I tonåren fortsatte det med hasch och andra droger. Så har det förblivit.

"En livslång historia av misslyckad anpassning till rådande samhällsnormer och bristande respekt för andra människors rättigheter", skrev en läkare vid en rättpsykiatrisk undersökning.

Enligt boken "Gryningspyromanen – Från mobbad tonåring till Sveriges värsta mordbrännare", skriven av författarna Jörgen Pettersson och David Widlund, var det 2000 som Ulf Borgström svor att hämnas alla oförrätter och svek som drabbat honom. Då hade hans dåvarande fru lämnat honom och hans ägodelar var konfiskerade.

Hämnden pågick i tio år.

Är det snart dags igen? Hur kommer vedergällningen att yttra sig denna gång?

Ystadsborna bävar med rätta för gryningspyromanens frigivning och återkomst. Polisen oroas också och planerar strategier och bemanning för att punktmarkera honom. Räddningstjänster inser riskerna och förbereder sig.

Det som skrämmer är eldandets utveckling. Från början var det rätt harmlösa mål som brann – skjul, telestationer. Sedan gick han, enligt polisens misstankar, vidare till kulturbyggnader, kyrkor, företag. Mot slutet antändes bostadshus, villor och fastigheter fyllda med hyresgäster.

Ulf Borgström själv njuter säkert av uppmärksamheten och skräcken för hans hämndaktioner, för hans mordbränder.


Han måste naturligtvis stoppas. Det är en insats som samhället är skyldig medborgarna. Har inget kunnat göras för att ändra Borgströms attityd och beteende under fängelsetiden måste åtgärder vidtas när han kommer ut. Beredskapen måste höjas.

Uttalandena i Micke Ölanders intervju är inte bara otäcka. De borde kunna tolkas som lagvidriga och straffbara, även om ingen enskild person utpekas som måltavla för hoten. De borde kunna föranleda en ny psykiatrisk prövning. Det handlar om misstänkt förberedelse till skadegörelse, till allmänfarlig ödeläggelse, till mordbrand, samt uppenbar likgiltighet för andras liv.

Samhällets skydd får inte vara så bräckligt att omfattningen och skadorna av Ulf Borgströms personliga vendetta är i händerna på en enskild polis och hans förmåga att på frivillig bas prata hämnaren tillrätta.