Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Lars Klint

”Jag är stolt över dem som värnar om det fria ordet”

Lars Klint skriver krönikor på fredagar.

Ingen jag frågar vet vad det är för speciellt med just den här spirande vårdagen, 3 maj. 

Något stort och betydelsefullt för varenda individ, lägger jag till som en lockande ledtråd när jag märker allas tvekan.

Ingen reaktion.

– Det är ju världsdagen för pressfrihet, för jösse namn, svarar jag varenda gång – vid kassan på Ica, busshållplatsen, på Gustav Adolfs torg och längs gågatan till Stortorget.

Det är nästan så att de blir besvikna. Var det bara det. Inte mycket att klicka på.

Jag suckar. 

Expressen och Kvällsposten uppmärksammade i går, i samarbete med Pressbyrån, den viktiga dagen med gratis tidningar och direktsänd TV från centralstationerna i Malmö, Göteborg och Stockholm. Jag är ombedd att reflektera en del kring tryckfriheten i världen och Sverige, i livesändningen.

På fiket efter sändning blir jag uppsökt av en åhörare som vill snacka mer.

Jag hugger direkt:

– Just nu håller regeringen på med ett förslag till ny lag som begränsar tryckfriheten, ja meddelarfriheten också. Utlandsspioneri blir ett brott som kan ge upp till åtta års fängelse, förklarar jag. De vill skärpa skyddet för uppgifter i internationella samarbeten där Sverige deltar.

Jag mal vidare:

– Men det där är farligt och kan tänjas hur som helst. Journalister och uppgiftslämnare kan dömas för publiceringar och tips som myndigheterna kan tycka känns obekväma för Sverige och makthavarna själva. Viktiga avslöjanden om skumma vapenaffärer, korruption, hemliga avvisningar, illegala företagsetableringar och miljöbrott.

En annan kafégäst ansluter och lyssnar. Jag välkomnar honom till bordet och fortsätter:

 – Flera uppskattade och prisbelönade avslöjanden av Uppdrag granskning, Kalla fakta, Expressen, DN och Kaliber skulle säkert kunna fällas om lagen varit i bruk i dag. Nu dröjer det något år om regeringen får som den vill. Sedan dras snaran åt ordentligt för den stolta svenska pressfriheten.

 

Han som just kommit bryter in:

– Tror jag inte ett dugg på. Fake news. Det skrivs alldeles för mycket skit i gammelmedia. Det behövs friskare fläktar.

Då blir jag arg, viker av till politik, sanningsförnekande nättroll och vilseledda bakåtsträvare innan jag återvänder till pressfriheten som en förutsättning och en garanti för demokratin.

Jag pekar på katastrofläget för yttrandefriheten i stora delar av världen och nämner närliggande Polen där en medielag ger finansministern rätt att tillsätta och avskeda vilka chefer som helst inom public service. Det är förstås omöjligt att föreställa sig Magdalena Andersson i den rollen för SR och SVT.

 

Det tycker mina bordsgrannar också. Men då påminner jag om IB-affären:

– Efter den regeringsskandalen för mer än 40 år sedan trodde väl ingen att journalister någonsin mer skulle fängslas efter att ha avslöjat brottslig verksamhet inom staten. Då var det Jan Guillou och Peter Bratt som dömdes till fängelse efter att ha grävt fram Försvarsstabens hemliga och olagliga underrättelsetjänst med uppgift att bland annat kartlägga svenska kommunister. 

Grundlagen ändrades så att någon liknande dom, ovärdig en demokrati, aldrig skulle kunna upprepas.

– Nu är vi på väg dit igen, varnar jag.

Bordsgrannarna ser åtminstone lite fundersamma ut när de går. Själv är jag stolt över Expressens och Kvällspostens engagemang och aktiva arbete för det fria ordet. Och för alla dem som fallit offer i kampen för att värna det.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!