Lars Klint

"Gubbvälde genomsyrar Kvällspostens historia"

Lars Klint skriver på fredagar.
Foto: LASSE SVENSSON

Vilket gubbvälde.

Jag går igenom Kvällspostens historia för en artikel inför 70-årsjubileet, som var i går.

Och kan inte blunda för den förkrossande mansdominansen på i stort sett alla avdelningar, och faktiskt så gott som i alla tider sedan starten i januari 1948.

Kvällsposten har alltid insett värdet av kvinnor som köpare och läsare. Men blickar man tillbaka känns inte motiven och anslagen så där överdådigt fräscha och moderna. De första decennierna var det kvinnan som hemmafru och mamma man vände sig till. Sedan blev det den yrkesarbetande, vårdande och dubbelarbetande kvinnan som var i centrum. Sällan den rakt igenom jämlika och jämställda partnern och kollegan.


Det var männen i tidningshuset som satte agendan och fattade besluten, gärna efter råd och förslag från kvinnliga medarbetare. I början kanske mest för ”husfridens” skull. Men efterhand blev det uppenbart att många kvinnor hade en bättre känsla och kunskap om vad som lockade och sålde.

Ändå hölls de tillbaka, år ut och år in. Förhållandena var desamma på de flesta arbetsplatser i branschen, ja egentligen i hela samhället. Obegripligt i dag, men då som någon slags oskriven naturlag. Åtminstone för de i etablissemanget som bestämde, alltså männen.


Efter frigörelsen från Göteborgssamarbetet, då vi var tillbaka som Kvällsposten 1995, var 72 av redaktionens 91 journalister män. Bland de 19 kvinnorna fanns ingen i arbetsledande ställning. Så snedvriden var könsfördelningen ännu i mitten av 90-talet.

Vi inledde ett arbete för att öka jämställdheten. Det gällde även lönesättningen. Kompetenta kvinnor uppmuntrades att söka chefsjobb. Vid nyanställningar och vikariat togs hänsyn till redaktionens förfärande obalans mellan könen. 


Det blev bättre. Efter något år hade vi åtminstone fyra kvinnliga arbetsledare. Men det är egentligen först den senaste tioårsperioden som Kvällsposten med redaktionschefen Susanne Lindén nått upp till en i stort sett totalt jämställd arbetsplats. Nuvarande ledning med Katrin Säfström  som chefredaktör säkrar och utvecklar den kreativitet, trygghet och gemenskap som bara ett ärligt och jämställt arbetsklimat skapar.

På arbetsplatser tvivlar väl ingen längre på vilka vinster som ligger i en konkret tillämpad jämställdhet, alltså inte bara påtvingade  könskvoteringar, policyförklaringar och handlingsplaner som fastnar i konferensrum och utvecklingsseminarier.


Jag läser gamla personallistor, PM, protokoll och redaktionella veckobrev. Gubbar, yviga manliga stjärnreportrar och kaxiga ynglingar om vart annat. Duktiga och framgångsrika. Här och där en kvinna. De som borde fått större plats. Och som skulle gjort Kvällsposten ännu så mycket bättre, bara de fått arbeta på samma villkor som männen. 

Gubbvälde! Så såg jag det aldrig. Sammanhållningen var stark och omfattade alla. Men den manliga dominansen står alldeles klar, i nutidsperspektiv. Med mina 16 år som redaktionschef, varav några som chefredaktör, har jag anledning att vara självkritisk.

Så skönt och trösterikt då att dagens tidningsmakare, redaktionsledare och medarbetare har ett helt annat, klokare och sundare seende. Där fördelningen av ansvar, funktioner och arbetsuppgifter utgår från en självklar och absolut jämlikhet mellan könen.