Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Lars Klint

”För att vi ska överleva måste människorna agera kraftfullt”

Lars Klint skriver krönikor varannan fredag.
Nedskräpningen är ett stort problem för människor, djur och naturen. Foto: CHRISTIAN ÖRNBERG

En fjärils vingslag i Mexiko kan orsaka orkan i Skåne.

Min jämförelse mellan miljöförstöring och kaosteori haltar, men jag får i alla fall i gång en diskussion om nedskräpning, höjda vattennivåer, extremväder. 

Och vad vi kan göra åt  hotet mot vårt klimat, mot våra världshav. 

Mot vår existens.

Vid kvällsdoppet på Sibbarp finns några som känner igen mig från Kvällsposten. De vill diskutera tidningens aktuella artikelserie ”Rädda våra stränder”. 

Efter att tidigare ha varit ointresserade och skeptiska har de den här sommaren övertygats om att klimatförändringarna är på allvar, och att människan bär huvudansvaret för växthuseffekten och hotbilden mot vår framtid.

– Det är bara det att man inte orkar ta in. Det blir hopplöst. Domedagsprofetior. Man ger upp och slår ifrån sig, säger Janne när han kommer upp ur det 25-gradiga vattnet.

Hustrun Kerstin flikar in:

– Man vill ju gärna ställa upp. Vi sopsorterar och försöker hushålla med resurserna så gott vi kan. Men till vilken nytta, i det stora hela? Det måste till något annat. Något övergripande i världen. Något drastiskt. Det räcker inte att gå och plocka några plastpåsar och burkar på stranden. 

 

Det är då jag kommer dragande med den där parallellen till fjärilen i Mexiko. Jag menar liksom omvänt att varje hopsamlat kilo av det förhatliga plastskräpet längs kusterna och i haven bidrar till att rädda oceaner. Det är en dålig liknelse, men bra bränsle till debatten.

Fjärilseffekten och kaosforskningen pekar på  stora, slumpmässiga, oförutsägbara följder av ytterst små rörelser i ett system. 

Med i dagens forskningsunderlag till klimatförändringar, miljöförstörelse och havsdöd finns inga sådana oklarheter, inga dramatiska naturfenomen eller dunkelt okända orsakssammanhang. Ingen snabbfix. Inga vinstlotter som plötsligt tickar in. 

Felet är vårt. För att överleva måste den mänskliga civilisationen agera målmedvetet, kraftfullt, gemensamt och snabbt. Vara beredd på uppoffringar och försakelser. Annars går vi mot en katastrof. Mot undergång. Fortare än vetenskapsmännen tidigare anat.

Det är otäckt, men vi kan inte blunda längre. 

 

Det känns märkligt och oroande att den här ödesfrågan inte bättre kan samla den svenska valrörelsens huvudaktörer till större enighet. Till mer resoluta och konkreta överenskommelser och åtgärder. Det räcker inte med fagra löften, förhoppningar och bombastiska utfall om en hundralapp i flygskatt, hit eller dit. Samma handlingsförlamning och bristande helhetssyn inom EU. Andra delar av världen som bara ser till sitt. För att inte tala om klimatförnekaren och miljösabotören Trump.

Det är i det perspektivet Kerstin tycker att det känns ganska fjuttigt att samla plast på stranden. 

Men det är just den där farliga förminskningen och uppgivenheten vi måste hjälpas åt att övervinna. Varje uppsamlad plastbit räddar liv. Ett steg mot ett friskare hav, en renare och hoppfullare värld. 

 

En livsbejakande gest av respekt för kommande generationer. Och ett kamprop till politiker och andra makthavare runt hela jordklotet: ”Sluta tjafsa. Inse allvaret. Hjälp oss att rädda vår miljö och vår planet.”

Så möt upp längs stränderna på söndag, som en svärm av fjärilar med styrkan och förmågan att förändra världen. Och tvinga politikerna till handling. 

 

SKRIV UNDER KVÄLLSPOSTENS KAMPANJ HÄR

 

Lars Klint

Ålder: 67 år

Bakgrund: Teleingenjör, allround-publicist och Kvällspostens chefredaktör 1995–1998.

Skriver gärna om: Samhällsfrågor. Social- och kriminalpolitik.

Sommarfavorit: Fiskspö med eka.

Smultronställe i Sydsverige: Byrums raukar.

Läs Lars Klint varannan fredag i Kvällsposten

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!